Rudolf Gustavsson bestämde sig för att bli arkeolog redan när han gick i Ålands lyceum på nittiotalet. Det var möjligheten att få jobba praktiskt som lockade, och det förde honom till utbildningen på Högskolan på Gotland. Men arkeologi är ett brett område och de flesta specialiserar sig, ofta inom en tidsepok eller ett material.

Rudolf Gustavsson valde att specialisera sig i osteologi, läran om djurens och människornas skelett. Det går att få fram mycket information genom att identifiera och tolka benfynd, därför är kunskapen mycket användbar för arkeologi.

– Jag såg att det fanns en extremt outnyttjad potential i ben som jag fastnade för, säger han.

Arbetsmarknaden är dock kraftigt begränsad. I Finland finns ett fåtal yrkesverksamma osteologer. Efter att ha jobbat tio år som fältarkeolog på Ålands museibyrå fick Rudolf Gustavsson en drömchans.

– Jag blev anställd som osteolog på ett företag i Uppsala som heter Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU), med den största osteologiska enheten i Norden utanför universiteten. Vi var tre stycken. Då blev det benanalys på fulltid, det var väldigt roligt och spännande.

Exklusiva fynd

Ett av Rudolf Gustavssons första uppdrag på SAU var Gnistahögen, en gravhög från 500-talet i utkanten av Uppsala. Fynden överträffade arkeologernas förväntningar.

– Det var en helt sanslös grej, säger han.

På järnåldern kremerade man den döda, men lade också ner gravgåvor. En av gravarna i Gnista vittnar om en man med hög social ställning. I hans gravbål upptäcktes kläder, vapen med förgyllda beslag och infattade granater, en glasbägare och flera spelpjäser. Dessutom hade han sällskap av en stor mängd djur.

– Det var enormt mycket djurben. Ett helt jaktfölje med olika hundtyper och jaktfåglar, svin, hästar och får.

Under det omfattande arbetet gjordes en annorlunda upptäckt.

– Det kom små fragment av något som man såg på benstrukturen att var något helt annat, det stämde inte överens med något däggdjur. Jag plockade dem åt sidan och klurade på vad det var för något. Sedan kom det lite större bitar och jag såg att det var fragment från spelpjäser. De intakta spelpjäserna hade blivit utplockade som fynd, och inte som ben, säger Rudolf Gustavsson.

Det visade sig att spelpjäserna var tillverkade av ben från val.

Startade eget

För tre år sedan sinade arbetsmängden för Nordens största osteologiska enhet, och Rudolf Gustavsson flyttade tillbaka till Åland. Sedan en tid driver han sitt eget företag RG Analyser, som anlitas i olika forskningsprojekt.

Nyligen var han involverad i att konstatera att jakt på nordkaps- och grönlandsval inleddes redan på 500-talet, baserat på analys av spelbrickor av ben.

– Det är kopplat till Andreas Hennius avhandlingsarbete vid Uppsala universitet som blev klart förra året. Hans avhandling handlar om utmarksexploatering under yngre järnålder, och valfångsterna är en del av det. Han var även projektledare för Gnistaprojektet.

Kan man säga att du har blivit valbensexpert?

– I och med Gnistahögen blev det så, jo.

Arbetar från Mariehamn

Rudolf Gustavssons uppdragsgivare finns vanligtvis i Norden. Från olika arkeologiska projekt kan benfragment komma per post som ”vetenskapliga prover”, men oftast fungerar han själv som kurir.

– Det är påsar med små bensmulor, bara fragment, oftast max någon centimeter. En vanlig kremeringsgrav brukar generera från 200 gram till två kilo.

Hemma i sitt hus har Rudolf Gustavsson ett arbetsrum med det som behövs för att kunna utföra analyser, rummet är låst och säkerhetsklassat.

– Egentligen behöver man inte så mycket mer än själva kunskapen. Jag har en egen referenssamling med ben på de mest förekommande djurarterna. När det kommer specialben brukar jag åka antingen till Stockholms universitets osteologiska labb eller Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm och använda deras referenssamling.

Hur kan du se på en liten benflisa vilket djur det kommer ifrån?

– Främst på utformningen av ledytorna. De vanliga boskapsdjuren är hyfsat lätta att analysera. Fåglar är bedrövliga.

Vad är det äldsta benet du har påträffat?

– Sälben från 7.000 år före Kristus. Det var i samband med att det skulle byggas en ny motorväg längs sydkusten i Norge. Min kollega från SAU fick dock det coolaste jobbet där. I Doggerland upptäcktes jättestora tonfiskkotor som hade fossiliserats i den järnhaltiga sanden. De var 8.000 år gamla, vi hade aldrig sett något liknande.

Åland intressant

Rudolf Gustavsson har på senare tid också börjat utföra fröanalyser och mikroskopisk vedartsbestämning.

För att ha fler än ett ”ben” att stå på?

– Haha, ja precis. Arbetsmarknaden är inte så häv, det är ett sätt att bredda mig.

Vid sidan av analysuppdragen driver han egna forskningsprojekt. Han har undersökt djurhållningen på kungsgårdar från yngre järnåldern i Sverige, Norge och Danmark och konstaterar att de har många likheter.

– Jag vill titta närmare på svinuppfödningen i de miljöerna. Det är något speciellt med svinen. De har en särskild roll. Inom den nordiska mytologin festar man på galten Särimner i Valhall, som återuppstår varje kväll.

Vad skulle du vilja göra mer av i framtiden?

– Det skulle vara roligt med mer åländska jobb. Men volymen på arkeologin på Åland är väldigt liten. Till ett jobbprojekt i höstas summerade jag vad som har gjorts inom åländsk arkeologi sedan 1980 och framåt. Det har grävts drygt 90 gravhögar på över 40 år, vilket motsvarar ett större projekt i Mellansverige.

Många av undersökningarna som Rudolf Gustavsson har jobbat med i andra nordiska länder hör till infrastrukturprojekt, det finns en storskalighet som inte är jämförbar med den åländska.

– När man har de volymerna att jobba med driver det fram kunskapsuppbyggnaden på ett helt annat sätt. Här får man pussla ihop små delar från olika håll, och ändå räcker det inte till något större. Men det skulle vara roligt, marinekonomin med säljakt och fiske har varit jätteviktig för Åland. Det finns mycket magasinerat material som inte ännu är genomgånget. Det finns mycket man skulle kunna göra här, säger Rudolf Gustavsson.