En man åtalades för två brott mot två olika personer. Det ena åtalet gäller grovt sexuellt utnyttjande av barn. Det andra gäller sexuellt utnyttjande av barn. Bägge förkastas av Ålands tingsrätt.

I den första åtalspunkten hade mannen, enligt stämningsansökan, upprepade gånger idkat samlag med ett barn som var under 16 år samt utsatt henne för sexuella handlingar.

Tingsrätten skriver att måläganden berättat om händelserna på ett konsekvent och trovärdigt sätt, både för polisen och för andra personer. Men utöver berättelsen finns ingen ytterligare direkt bevisning.

För att omkullkasta presumtionen att mannen är oskyldig ställs högre krav på att målsägandens berättelse inte är motsägelsefull eller ofullständig. Dessutom ska trovärdigheten i mannens berättelse beaktas. Efter att tingsrätten bedömt detta kommer man fram till att det inte utretts utom rimligt tvivel att mannen är skyldig till grovt sexuellt utnyttjande av barn.

Gottgörelse

I åtalspunkten som gäller sexuellt utnyttjande av barn hade mannen, enligt stämningsansökan, utsatt målsäganden för sexuella handlingar. Här konstaterar tingsrätten att ord står mot ord och att stödbevisning saknas.

Tingsrätten bedömer målsägandens berättelse som konsekvent och trovärdig. Men mannens berättelse anses inte så ”icke trovärdig” att den kan uteslutas. Enligt domstolen är det är inte visat utom rimligt tvivel att handlingarna hade en väsentligt sexuell innebörd.

Mannen tilldöms 1.500 euro av statsmedel som gottgörelse för dröjsmål vid rättegång. Det hann gå mer än två år från det sista förhöret till dess att åtal väcktes. Enligt tingsrätten innebär det cirka ett års fördröjning jämfört med hur lång tid det borde ta att skriva förhörsprotokollet och göra åtalsprövningen.