– Det visar en kontinuitet i området i princip från slutet av bronsåldern till i dag, säger biträdande professor Kristin Ilves som leder utgrävningarna.

De senaste veckorna har studenter från Helsingfors universitet arbetat med utgrävningar i Bartsgårda, Finström. Kristin Ilves, biträdande professor i maritim arkeologi, leder utgrävningarna där man undersöker hur människor levde under yngre järnåldern, vilket innefattar tidsperioderna merovingertid och vikingatid.

I år gräver man på två platser, både vid en båtformad husgrund som mäter cirka 16 till 18 gånger åtta meter och kring ett stenröse.

Bland annat har man hittat ett bronsspänne, keramikskärvor, en kam och vikingatida pärlor. Förutom fynden är också information om hur huset är uppbyggt intressant, menar Kristin Ilves.

Hon tycker att årets mest spännande upptäckter är från utgrävningen kring stenröset. En del av det undersöktes redan förra året och röset daterades till äldre järnålder, cirka 200 efter Kristus, och slutet av bronsåldern, kring 600 före Kristus.

– Det är sällan man undersöker den perioden, säger hon.

Bland de äldre fynden finns bearbetade stenbitar och keramik, bland annat en krukskärva dekorerad med gropar.

Kristin Ilves tror att det blir svårt att tolka området kring röset. Man har ändå kommit fram till att det funnits väggar av trä i anslutning till stenröset, och genom tidigare analyser av kärlen kan man se spår av gris och ko, både kött och mjölk, som har förvarats i dem.

– Det är ganska ovanligt med tanke på att Åland är väldigt maritimt, man har ätit mycket fisk och säl, säger hon.

Enligt henne verkar det inte röra sig om hushållsrester, utan hon tror att platsen har haft en annorlunda funktion.

– Det kan ha varit en rituell festplats.

Systematiskt arbete

Det här är fjärde och sista året som hon är i Bartsgårda med arkeologistuderande på seminariegrävningar. Utgrävningarna är en del av ett projekt där Kristin Ilves forskar i yngre järnålder, det vill säga tidsperioden mellan 550-1050 efter Kristus. För de studerande innebär utgrävningarna att de för första gången får prova på att gräva och praktiskt lära sig hur man hanterar redskap, hittar fynd och gör provtagningar.

Schaktet vid husgrunden är en meter brett och cirka 18 meter långt. Det går tvärs igenom huset och ut några meter på varje sida.

– Vi vill undersöka vilka ytor människorna har rört sig på och vad man har gjort där, säger Kristin Ilves.

När studenterna gräver delas schaktet in i rutor som är 50 gånger 50 centimeter. Man gräver sedan fem centimeter åt gången och alla fynd och ytor dokumenteras noggrant.

– Det ger bra kontroll över var fynden kommer och i vilken mängd, säger Kristin Ilves.

Valter Finnäs är en av de studerande som är med på utgrävningen. Han studerar historia och har arkeologi som biämne, vilket enligt honom är givande och kompletterande.

– Det här är min allra första konkreta erfarenhet av hur arkeologi fungerar i praktiken, säger han.

Han tycker att det har varit spännande att se hur systematiskt allt har varit. Själv har han mest hittat benfragment, keramik och bränd lera men även en utsmyckad glaspärla.

Det mest överraskande för honom har varit hur snabbt man kommer in i systemet.

– I början var jag rädd att ställa till det, men man kommer snabbt in i arbetsrytmen, säger han.

Valter Finnäs vill gärna åka på fler utgrävningar i framtiden, om möjligheten ges.

– Jag är intresserad av hur man kan kombinera historia och arkeologi, säger han.

Han trivs också bra med att få arbeta mer fysiskt.

– Det här är mycket annorlunda mot att sitta i ett arkiv.

Utgrävningen i Bartsgårda är det första Ålandsbesöket för Valter Finnäs. Förutom att gräva har gruppen även hunnit med en rundtur till olika historiska platser och några kvällar i Mariehamn.

– Det har varit roligt att få se mycket av Åland, säger han.

Arkeologens dröm

I området finns över 100 gravhögar från yngre järnålder. Enligt Kristin Ilves är det ett stort fyndområde i åländsk kontext.

– I anslutning till gravfältet finns ett trettiotal synliga husgrunder, säger hon.

Kristin Ilves fick först upp intresset för platsen i Bartsgårda när hon hittade en karta av arkeologen Björn Cederhvarf från början av 1900-talet. Under de senaste årens utgrävningar har man undersökt både husgrunder och andra områden och hittat mycket fyndmaterial.

– Den här platsen har varit så himla generös, det är arkeologens dröm, säger hon.

Enligt Kristin Ilves är området i Bartsgårda så stort att det inte bara rör sig om en gård utan snarare en by. Människorna här verkar ha haft hög status, eftersom det har hittats många smycken och andra fynd som visar på välstånd.

Hon är lite melankolisk över att det här är sista gången hon är med studerande i Bartsgårda, men generellt är hon jättenöjd.

– Det har varit fint väder, och studenterna har fått känna på olika fyndmaterial, säger hon.

Totalt har de studerande och deras lärare arbetat med utgrävningarna i tio dagar. När det är dags att åka därifrån lägger de tillbaka stenar och jord och rekonstruerar platsen, och efteråt syns inga spår av att någon har varit där.