Målarfärg och en påbörjad målning i litet format finns på köksbordet i det mysiga sommarhuset där många bekvämligheter lyser med sin frånvaro. Alla färger återfinns i färgskalan och i förgrunden finns en kvinna, lik Caroline af Ugglas själv.
Hon är förutom artist också en etablerad konstnär och har visat sin konst på flera utställningar, bland annat på Liljevalchs Vårsalong.
– Jag använder alla regnbågens färger i mina målningar. Jag jobbar mycket med kristallkronor och prismor och i dem ingår alla färgerna. Jag har skapat mitt egna ord för den här typens målning: prismatism. Jag skulle vilja lära ut måleri. Jag tror att alla kan lära sig måla, men det kräver väldigt mycket övning.
Kommer du någon gång att ställa ut din konst på Åland?
– Det skulle jag vilja göra. Det ska jag lägga bakom örat.
Ny singel
Caroline är en välkänd körledare och deltog i TV4-satsningen ”Körslaget”. Ett program hon var med och skapade och som senare såldes vidare till USA. Tre gånger har hon deltagit i Melodifestivalen, bland annat med låtarna ”Tror på dig” och ”Snälla, snälla”.
Tror du att du kommer att ställa upp i ”Mello” igen?
– Bra fråga. I dag är svaret kanske. För två veckor sedan absolut inte. Så man vet aldrig. Men Mello har ju blivit en stor plantskola för artister och jag kanske inte är riktigt lika sugen nu som förr. Jag är ju punk och rock och Mello är pop. Men det mest konstnärliga jag kan göra är att utsätta mig, det om något är punk, det vore en protest mot mig själv. Och de gånger jag ställt upp har det varit så otroligt kul och alla har varit så snälla. Jag älskar nog att vara på lite fel ställe och Mello är fel ställe för mig.
Snart släpper Caroline af Ugglas en ny singel, ”Fader vår”.
– Den är väldigt politisk och nutidsorienterad. Vi, jag och Heinz, började skissa på den i julas i Spanien. Vi skriver enligt vår samtid, om skeenden och saker som berör oss.
Du är 52 år, hur skulle du beskriva livet efter 50?
– Jag har aldrig mått värre! Men intellektuellt mår jag bättre än någonsin. Klimakteriet är rent ut sagt för jäkligt för en sån här hyperkänslig adhd-jävel, det är samma som det var i tonåren. Men det spiller mest över på mig själv. Jag måste ut och röra på mig, måste måla och sjunga. Jag får inte leva enligt tröttheten som kommer. Samtidigt känner jag mig nöjd med mitt bagage nu. Det dåliga är så länge sedan så man kan ta fram det utan att skämmas. Blir man deppig vet man nu för tiden att det går över, man tar inte alla känslor på lika stort allvar.
Hon säger att hon inte skulle vilja vara ung i dag.
– De här ”lajksen” man ska eftersträva hela tiden. Jag är glad att jag blev konstnär och artist innan den eran. Jag tycker faktiskt att det är lite skämmigt, det här ständiga framhävandet av sig själv som alla ska hålla på med.
Näsa som skydd
Clownnäsan är ett återkommande tema i Caroline af Ugglas konst och hon har en clownnäsa tatuerad på underarmen.
– Den är jättepraktisk att kunna ta på och av sig. Den är både ett skydd mot mig själv och mot andra. Den är lite som en ratt där man ställer in sina volymer för dagen. För mig är det viktigt att vi vågar visa våra defekter för varandra.
Åland innebär för Caroline och hennes familj ett lugn i en annars hektisk vardag. Maken Heinz Liljedahls och hans släkts sommarstuga i Flaka har dass och borrbrunn och man eldar i vedspisen när man lagar mat.
– Men i år har vi skaffat solpaneler, det är faktiskt bra. Det är jättepraktiskt att ha lite extraljus att ta till när det börjar skymma på kvällarna och jag ska måla.
