För Jessica var yrkesvalet enkelt. Så länge hon kan minnas har hon älskat smink och skönhet i alla dess former. Även om karriärvägen började med en examen inom multimedia och kommunikation hamnade hon till sist på den bana hon i dag älskar mest.

– Jag läste om en utbildning till nagelteknolog och blev intresserad. På den tiden var det ju inte lika utbrett yrke som i dag, nu finns det jättemånga som lagar naglar. Då var det lite spännande och exotiskt.

När det väl var dags att söka in till utbildningen ramlade Jessica dock över en annan sorts utbildning som lockade lite mer, men inom samma bransch.

– Det var en utbildning till make up-artist som jag i stället valde att gå. Naglar är en väldigt liten yta som man är kreativ på, medan man med smink kan göra så mycket mer. Man har friare tyglar, och det gillar jag.

Under skoltidens gång fick hon testa på det mesta. Allt från vardagliga sminkningar till hela kroppsmålningar och teatersmink.

– När jag gick det här var det lite mer wow-faktor än vad det är i dag. Då fanns inte YouTube och alla tutorials som nu finns där. I dag kan i princip vem som helst gå in på sidan och söka sig fram till en video som steg för steg visar hur du ska sminka dig.

Med sin färska examen i handen fick hon jobb som lärarassistent vid skolan hon just blivit klar från, och blev därefter kvar hela tio år i Stockholm inom skönhetsbranschen. Att det blev så länge säger hon att delvis handlar om att hon träffade, och blev kär i, mannen som senare skulle bli pappa till hennes son Viktor.

– Det var dock alltid givet att jag skulle tillbaka till Åland. När jag träffade Viktors pappa berättade jag tidigt att jag ville flytta tillbaka hit en dag, det var lite av ett kriterium för att fortsätta dejta. Han var okej med det, så hösten 2011 flyttade vi båda hit.

Vill måla mera

Just det kreativa är en stor del av vem Jessica är, och hennes liv. Innan karriären tog över största delen av tiden hade hon hobbyföretaget Jessimon Pysslar som sidosyssla, där hon bland annat sydde olika produkter och skapade personliga julgranskulor.

– Jag sydde nästan alla Viktors kläder själv förut. Jag har mycket tyger kvar, men har inte tiden. Jag saknar det, men man hinner inte med allt.

I stället har Jessica tagit upp ett annat intresse igen, nämligen målandet.

– Jag gick en nordisk konstlinje på Folkis ett år när jag var 18 år. Jag har inte känt inspiration på väldigt länge, men nu börjar den komma tillbaka. Jag älskar att måla och vara kreativ.

Målandet har även blivit en viktig del mellan mor och son, där de umgås och skapar tillsammans.

– Det är väldigt mysigt att måla tillsammans. Han är duktig, även om jag kanske inte är helt objektiv i den frågan.

Kvar på listan över kreativa områden ligger keramiken och väntar på att Jessica ska få loss lite mer ledig tid.

– Det är lite knepigare för mig att gå kurser där man har ett schema med vissa dagar som man måste gå. Jag skulle gärna gå en kurs i att dreja, men det får bli i framtiden. Nu njuter jag av att ha dammat av penslar och färger igen.

Vågade ta steget

Orsaken till att Jessica inte har haft samma tid till sina kreativa intressen de senaste åren är beslutet att starta egen butik med skönhetsartiklar. Något hon längtat efter så länge hon kan minnas.

– Jag har alltid drömt om att få ha en egen butik. Som tonåring när jag shoppade i Stockholm stötte jag på doftljus från Durance, och jag blev helt förälskad. Det blev en liten grej att jag alltid köpte med mig av dem som presenter till min familj och vänner. Redan då bestämde jag mig för att jag ska ha dem i en egen butik en dag, och nu säljer jag dem. Det känns stort och häftigt.

Utöver doftljusen får Jessica ut sin kärlek till smink och skönhet genom sin butik. Att välja ut produkter och märken är något hon gillar väldigt mycket.

– Min första tanke med On Fleek var att erbjuda märken som inte finns överallt, specialmärken som du inte kan köpa på båtarna till exempel. Men nu är det en blandning av både och, för jag har märkt att det passar kunderna bäst.

En tuff start på det nya

Men att bli egenföretagare, och få möjligheten att öppna sin alldeles egna drömbutik, fick inte riktigt den start som Jessica hade hoppats på. Prövningarna har avlöst varandra och Jessica ser i dag tillbaka på en tuff och svår tid. Den första prövningen kom kort efter öppningen av On Fleek, då hon och Viktors pappa valde att separera.

– Det var en stor omställning att bara ha min älskade Viktor vecka vecka. Vi har en väldigt nära och fin relation, så jag var väldigt ledsen och nedstämd de veckorna han var hos sin pappa. Det är jag än i dag, även om jag nu vant mig på ett sätt. Även om jag visste att han hade det fantastiskt bra där, så var det tufft.

Jessica kunde dock hitta en ljusglimt i det hela, och bestämde sig snabbt för att se det positiva i situationen.

– Min vecka utan barn kan jag i stället jobba mer. Jag kan ta kvällspass och helger, utan att ha dåligt samvete. Och sitta hemma med datorn och göra undan allt det där bakgrundsjobbet som måste göras. Det är mer backoffice-jobb än vad man kanske tror, med alla importdeklarationer och hela företagandet. Jag har ju yttersta ansvaret i allt.

Dock tog inte prövningarna slut i och med separationen.

– Jag hann ha butiken öppen i ett halvår innan covid slog till. Och med det kom ju jättemycket som man inte hade räknat med, som för alla andra. Permitteringar var ju något jag inte hade en aning om hur fungerade, och något jag absolut inte ville behöva göra. Öppettiderna ändrade, och det blev svårt att få tag i produkter.

Även åtgången av vissa produkter ändrades helt, och Jessica fick anpassa sortimentet efter den nya pandemivärlden som hade lamslagit hela världen.

– Läppstift slutade gå åt i princip helt och hållet. Det är inte som att man behövde det där under munskyddet. Men ansiktsmasker gick det åt massor av, och mycket nagellack. Med all den tid hemma som pandemin förde med sig hade folk tid att pyssla om sig själva.

Trots det är hon i dag tacksam över att kunderna stannade kvar och hjälpte henne hålla butiken vid liv. Jessica beskriver sig själv som envis och målmedveten, vilket varit livsviktiga egenskaper längs den brokiga vägen.

– Har man åtagit sig något så måste man fixa det bara. Butiken är mitt ansvar, mina anställda är mitt ansvar. Jag har flera gånger känt att nu smäller jag rakt in i väggen, men jag kan inte göra det. Jag måste bara fortsätta kämpa framåt.

Jessica är dock noga med att poängtera att trots att starten som egenföretagare var guppig och arbetsdagarna varit långa och många, är det värt det hundra gånger om.

– Jag vill verkligen att det här ska fungera, att On Fleek ska utvecklas och blomstra. Så det är värt det, flera gånger om.

Smällen som tog hårdast

När pandemin väl lagt sig, och världen kunde börja andas ut igen och återgå till en mer neutral vardag, kom nästa livssmäll för Jessica.

– Min mamma, som stod mig väldigt nära, gick plötsligt bort. Bara sådär, mitt i allt, var hon borta. Det var en total chock för mig, och för hela min familj.

Jessicas ögon fylls av tårar som hon snabbt föser undan med ena handen.

– Det har verkligen varit tunga år. Men jag står här och det kan ju bara bli bättre. Jag har en fantastisk sambo som verkligen har ställt upp och fortsätter ställa upp för mig, och för Viktor. Han har varit ett stort stöd genom allt det här.

Jessica väljer varje dag att se ljust på framtiden. En framtid som hon hoppas att innebär många spännande år för On Fleek, men även mer tid för fritid och avkoppling.

– Jag hoppas även på mycket mer social tid med mina vänner. Jag får mycket social mättnad på jobbet när jag får umgås med kunder och prata mycket, men jag önskar att jag hade mer tid för mina nära relationer.

Jessica skrattar till och ser näst intill lite lurig ut.

– Och så hoppas jag på mycket lugn och skön tid hemma. Jag älskar verkligen att vara hemma. Laga lite god mat, pyssla på och bara umgås. Jag gillar lugn och ro.