Allt började egentligen med att Maria älskade att skriva. I unga år fick hon möjlighet att testa på journalistjobbet på Nya Åland och presentera de lokala tv-nyheterna i Åland24.
– Det var helt otroligt att se hur det funkar på en redaktion.
Om uppväxten i Jomala, säger hon:
– Jag har alltid, alltid älskat att skriva. Jag lärde mig tidigt att läsa och skriva, och skrev sagor och egna tidningar. En stor del av min barndom skrev jag böcker. Och jag har alltid skrivit dagbok. Det var en livlina och ett kreativt utlopp, och ett rekreerande.
Genom sitt samhällsintresse fick Maria under gymnasietiden upp ögonen för orättvisor. I journalistiken kunde hon förena bägge intressen – skrivandet och samhällskunskapen. Det blev journalistprogrammet vid Göteborgs universitet. De inledande två terminerna handlade det om att läsa andra ämnen för att bli behörig. Maria studerade internationella relationer och nationalekonomi, och kände inte riktigt att det var det hon hade sökt till. Men när hon fick se kursböckerna inför det första året på själva journalistutbildningen sade det bara klick inom henne och hon tänkte:
– Wow, det här ska vi göra.
Journaliststudierna handlande inte heller bara om den skrivande journalistiken, utan även om bland annat redigering och tv-kunskap.
– Det var skitsvårt i början. Men när man väl hade kommit över den tröskeln …
Och när de kom in på tv-fördjupningen var hon med i en grupp som gjorde studioprogram. En kille och Maria var programledare. För Maria var det naturligt att föra sig framför kameran. Hon hade stått på scen tidigare, inte minst genom amatörteatern hon hade spelat på Åland. Hon hade heller aldrig tyckt att det var jobbigt att hålla föredrag. Dessutom hade hon en dos av tv-vana tack vare rollen som nyhetsuppläsare på Åland24.
Fick chansen
Rätt snart visste Maria att hon ville jobba med tv. Antingen på TV4 eller SVT. Efter tre år i Göteborg var det dags för praktik. Visserligen fick hon en praktikplats på TV4, men hon hamnade i Malmö.
– Jag hade helst velat vara på den stora redaktionen i Stockholm, som jag upplevde var centrum där allt händer. I Malmö träffade jag heller inte cheferna, utan hade kontakt med dem via telefon eller mej. Det var lite svårt, lite läskigt.
Så sakteliga lade sig besvikelsen och hon tyckte till slut att det var kul i Malmö. Staden blev lite av en nystart för henne. Hon var som ett blankt papper.
– Jag insåg att jag behövde skapa en bra vardag där, säger Maria och berättar om den ätstörningsproblematik som då hade varit en stor del av hennes vardag sedan början av gymnasietiden.
Dessutom ville hon verkligen fokusera och göra sin praktik så bra som möjligt. Bland annat landande hon i olika matprojekt hemma, då hon kunde laga mat i timmar.
–Det var bra för mig. Jag har alltid tyckt om att laga mat.
Samtidigt hittade hon nya sammanhang.
– Jag gick med i olika grupper.
Småningom kunde och ville hon också berätta för sina nära och kära om sin ätstörning. Ärligt och utelämnade delade hon dessutom med sig av sina upplevelser och känslor i sitt åländska sommarprat för några år sedan. I dag kan hon känna en glädje och en stolthet.
– Det är energikrävande och jobbigt att hålla på så där, säger hon och inflikar att det för hennes del både handlade om att svälta sig själv och att äta för att lika snabbt kräkas upp allt igen, innan kalorierna hann fastna.
– Jag trodde absolut att jag aldrig skulle berätta det för någon. Jag kände det som vulgärt och äckligt att kräkas. Jag kan inte sätta fingret på vad som triggade igång det. Jag mådde lite dåligt över andra grejer när det drog igång, men jag kan inte se att det var det utan stegvis bestämde jag mig för att gå ner i vikt.
Detta innebar också att tränandet skedde i samma syfte. Men även där hittade hon en ny väg. Efter hand fick hon ett sundare sätt att se på sin träning. Hon insåg att hon mår bra av att träna på sitt sätt. Fortfarande har hon inga regler, utan hon tränar om och när hon har lust.
Erbjöds att stanna
Två tredjedelar av praktiken skedde i Malmö, sedan bar det av till Stockholm och TV4-huset.
– På våren fick jag veta att de ville behålla mig. Det var en stor dag i mitt liv!
Först jobbade Maria som nyhetsreporter ute på fältet. Det kunde handla om allt mellan att möta människor som hade hamnat mellan stolarna till att intervjua politiker. Under våren 2018 kallades hon till ett programledartest på redaktionen och fick veta att de var nöjda. Under sommaren vikarierade hon som programledare i nyhetssändningarna på tv4.play och tv4.se
Numera har hon en tjänst som huvudsakligen fokuserar på programledarskapet digitalt, men även på att hon hoppar in på nyheterna i Nyhetsmorgon. I somras jobbade hon med det sistnämnda. Hon är sällan nervös. I så fall handlar det om nya sammanhang, som kanske en ny eller omgjord studio och en rörlig kamera. Just så var det när hon skulle var studioreporter i samband med det svenska valet i höstas.
– Då var jag nervös. Inte för att folk tittar, utan för att jag ville att det skulle bli bra!
Efter nyår kommer Maria att synas än mer i nyhetssändningarna i Nyhetsmorgon. Hon vikarierar då för en moderskapsledig kollega. Tack vare hennes oregelbundna arbetstider har hon emellanåt långhelger då hon också kan passa på att åka till Åland. Och visst säger hon att hon åker hem till Åland, även om också Stockholm numera också är hemma för henne.
– Jag trivs väldigt bra i Stockholm. För två år sedan flyttade vi till Sundbyberg, säger hon och åsyftar sig själv och pojkvännen sedan fyra år tillbaka.
– Där finns en stor del av min vardag och det mesta jag behöver. Och jag har ett jättekul jobb, jättebra kollegor. Det är fantastiskt! Det är alltid kul att komma in till jobbet. Jag har jobbat där i snart fem år och känner att jag är glad varje dag. Jag kan, och får, utvecklas där!
Som det är nu jobbar hon tvåskift. Antingen börjar hon jobba tidigt på morgonen eller så kör hon eftermiddagspasset. Jobbar hon morgon tar hon en tupplur när hon kommer hem.
– Ibland ganska lång.
När vi går över i det nya året och hon vikarierar sin kollega kommer hon att jobba vecka-vecka.
– Det ser jag fram emot jättemycket.
Morgonsändningen innebär att hon stiger upp vid klockan tre på morgonen, åker in till TV4-huset på Gärdet, har möte med redaktörerna kring vad som ska vara med i sändningen, hon läser på, skriver texter, påor. Och så vidare. Sedan är det dags för smink och ombyte, och att återigen fila på texter eller frågor som ska ställas till personer som är med i sändningen. Klockan sex är det sedan dags för livesändningar varje halvtimma fram till klockan tio. När hon jobbar med den andra halvan av Nyhetsmorgon, som nu har förlängt sina sändningar till att hålla på fram till klockan tolv, innebär det att hon är på plats halv åtta för att sedan ta över nyhetssändningarna klockan tio.
En trivsam vardag
På något sätt känns det som att man lurar systemet när man har så konstiga arbetstider, menar Maria. Att det känns som om man har fler timmar på dygnet. När hon jobbar morgon har hon ändå mycket kvar av dagen efter sin lilla tupplur. Hon tycker inte heller att det är så himla farligt att stiga upp så där tidigt, bara hon åtminstone får fem timmar sömn.
– Det är så mycket action när jag kommer till jobbet så jag hinner inte bli trött.
Kopplar av gör hon genom att laga mat, ligga på soffan eller träna.
– Eller så läser jag – om jag inte är så trött att jag somnar, säger hon småskrattande.
– Målet är inte att hinna en massa saker. Och jag lägger gärna extra tid på middagen.
I grunden är, som sagt, matlagning ett stort intresse och ett sätt att återhämta sig.
– Det ger mig så mycket glädje att laga mat. Jag vill verkligen inte tillbaka, säger hon om ätstörningen.
I dag skriver Maria egentligen ingenting alls, inte ens dagbok. Ibland kan hon känna att det skulle vara kul att få in skrivandet på något sätt. Likaså inser hon efter lite eftertanke att det kanske hade varit lite roligt att spela teater igen. Musiken har också alltid varit viktig för henne. I tonåren utforskade hon verkligen sin musiksmak och hon spelade gitarr.
– Nu har jag inte spelat på väldigt länge.
Hon har också en vardag hemma hon mår bra i.
– Det är svårt att må bra i grunden om man inte har det, funderar hon.
Hennes mål i livet innefattar också kanske främst just kärnan i hurudan vardag hon vill ha – med tankarna på var hon vill bo, och om och när hon skulle vilja ha barn.
– Det blir viktigare och viktigare. Livet utanför jobbet.
För egentligen har hon inga stora mål. Inte såtillvida i alla fall som att hon skulle vilja flytta ut i världen, till någon större stad. Snarare finns drömmarna där hon redan finns, på TV4, i själva programmet, i Nyhetsmorgon.
– Jag skulle gärna programleda det!