Ledare

Åländska företag ska leva upp till producentansvaret men det måste ske på svenska.

Än är inte soporna på tippen

Det är dags för de åländska företagen att ordna producentansvaret säger LR, men riktigt så enkelt är det inte.

Publicerad

Ledarsidan

Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.

Landskapsregeringen skickade förra veckan ut en skrivelse om producentansvaret för förpackningar till alla företag på Åland. Alla företag som släpper ut förpackningar på den åländska marknaden måste ansluta sig till Finlands Förpackningsproducenter Ab (FFP). Organisationen är den enda godkända producentsammanslutningen för förpackningsproducenter på Åland så valmöjligheterna för åländska företag stannar där. 

Producentansvaret är som en dålig såpopera som aldrig tar slut. Många hade nog hoppats att Åland äntligen fått en lösning när två organisationer visade intresse för att ta sig an det åländska producentansvaret. LR godkände bara en av dessa organisationer och nu står åländska företag med alternativet att ta emot den lösning som ges eller så bryter de mot lagen. 

I sig behöver det inte vara ett problem, men tyvärr finns det brister i lösningen. Bland annat erbjuder FFP en lösning där det finns frågetecken gällande de avtal som ska tecknas mellan företagen och organisationen. På det enspråkigt svenska Åland erbjuder organisationen att eventuella tvister ska avgöras i skiljemannaförfarande. Det i sig är inte något i ögonfallande men det faktum att man kräver att det ska ske finska är ytterst förvånande. Åländska företag försätts i en situation där de måste ingå ett avtal eller bryta mot lagen. Detta samtidigt som de krävs att försvara sig på finska vid eventuella tvister. Vad hände plötsligt med vår rätt att bo verka på svenska? 

Åländska företag försätts i en situation där de måste ingå ett avtal eller bryta mot lagen. Detta samtidigt som de krävs att försvara sig på finska vid eventuella tvister.

När företag sökt svar på frågan hos LR erfar Ålandstidningen att svaret varit att det får företagen fixa själva. Ettdera genom att få avtalet ändrat eller försvara sig på finska. Men är det verkligen så lätt? Vi repeterar. Lagstiftningen är åländsk. Organisationen är den enda som är godkänd av LR. Tecknar du som företagare inte avtal med organisationen så bryter du mot lagen. Avtalet kräver att du som avtalspart behärskar finska på det enspråkigt svenska Åland. Liten tankevurpa?

Det finns mycket att säga om det åländska producentansvaret och det är många som tror att allt nu ska lösas galant och priserna blir billigare för åländska hushåll. Med säkerhet kommer sophämtningen att bli billigare, men kostnaderna kommer tas ut på annat håll som i butiker och affärer. Priset på varor bli dyrare och sen undrar vi varför Åland alltid är så dyrt när vi jämför med andra regioner. 

I slutändan måste man komma ihåg att sopor i dag är pengar. Att det är en industri som växer. Vi måste även komma ihåg att vi alla självklart måste ta ett större ansvar för miljön och arbeta proaktivt. Men ibland undrar man riktigt hur tankegångarna går hos en del av våra beslutsfattare och myndigheter? För samtidigt som lokala företag får nya pålagor fortsätter kinesiska produkter strömma in över våra gränser. Enligt Tullens statistik kom det 28,2 miljoner försändelser till Finland från länder utanför EU år 2024, jämfört med 3,6 miljoner försändelser året innan. Antalet försändelser ökade med 678 procent. Dessutom har antalet paket värda under 150 euro från Kina ökat explosionsartat och ökningen mellan 2023 (januari-oktober) och 2024  (januari-oktober) är på hela 1.228 procent. Hur tror ni producentansvaret fungerar där?