I den lilla staden Borodyanka nordöst om Kiev talar ruinerna om förödelsens grymhet. Husskelett reser sig högt, skuggade av minnen av de liv som en gång pågick inom dessa väggar. Många byggnader bär stora hål som ärr av den våldsamhet som än i dag sveper fram över landet. Andra hus ligger jämnade med marken.
Det fruktansvärda ryska fullskaliga kriget i Ukraina har nu gått in i sitt tredje år. Utöver förlusten av människoliv och lidande har kriget resulterat i ofattbara skador.
Krig skapar alltid förödelse. Det speciella här är den ryska överdrivna användningen av militärt våld. Många attacker styrs väldigt lite av militära behov, som i Borodyanka, vilket för med sig helt oskyldiga offer.
Naturen är ett av dessa offer. Det är svårt att föreställa sig de miljontals ton spillror som innehåller kemikalier som långsamt förorenar grundvattnet. Det går inte att förstå den förödelse som explosionen av Nova Kakhovka-dammen orsakat hela floddeltat. Den ständiga delfindöden i Svarta havet är hjärtskärande. Tänk alla bördiga slätter som inte längre går att bruka. Föreställ dig utsläppen av växthusgaser efter attacker mot anläggningar som hanterar fossila bränslen. Listan kan göras lång.
Denna typ av miljöförstöring som krig leder till är dessvärre något vi sällan pratar om. Det är något vi nästan alltid får hantera senare, någon annan gång. Till exempel har den Internationella brottmålsdomstolens (ICC) åklagarkammare aldrig använt paragrafen om miljöförbrytelser under krigstid. Inte heller har kammaren undersökt anklagelser om miljöbrott inom ramen för andra brottskategorier, såsom brott mot mänskligheten i Kambodja eller Brasilien. Dessutom innehåller endast 19 procent av FN:s säkerhetsråds resolutioner hänvisningar till miljön mellan 1990 och 2016, trots att kampen om sinande naturresurser är en av de största drivkrafterna till konflikter.
Lyckligtvis går nu Ukraina i täten när det gäller att hålla förövarna för miljöskador ansvariga. Myndigheter, vetenskapsmän, naturvårdare och advokater gör omfattande utredningar. Hittills har över 200 krigsbrott dokumenterats, av vilka 15 kategoriseras som ekocid, med andra ord omfattande, långvariga och allvarliga miljöskador. Förra veckan startade Ukrainas åklagarkammare en process i ett av dessa fall när de utfärdade misstanke mot tre ryska officerare gällande förstörelse av en kärnkraftsanläggning. Det är världens första ekocidfall.
Men Ukraina klarar inte av detta hästjobb på egen hand. Det internationella samfundet måste bidra i ansträngningarna för att övervaka och dokumentera miljöskador, upprätta mekanismer för att samla in och dela data, samt stöda organisationer att analysera och bygga brottmål baserat på dessa uppgifter. ICC måste ta sitt ansvar och starta en ingående utredning för förstörelsen av dammen Nova Kakhovka som uppfyller kriterierna för oproportionerlig användning av militära medel med stora miljökonsekvenser som följd.
Det mest effektiva sättet att utdöma straffrättsligt ansvar för storskaliga miljöbrott på lång sikt är dock att ändra Romstadgan att uttryckligen inkludera ekocid som ett femte brott mot freden – inte bara begränsat till krigstid. Detta skulle göra det möjligt för ICC och de nationella rättssystemen att ta itu med de allvarligaste miljöbrotten på effektivast möjliga sätt och med tillräckliga resurser. Finland har en särskilt viktig roll att diplomatiskt bygga internationellt stöd i denna fråga som ett av de tre ledande länder inom Ukrainas fredsplan, punkt 8 som handlar om just miljön.
Allt detta sammantagna arbete skulle inte bara medverka till att förbrytarna kunde straffas. Det skulle också sända en global signal att straffriheten för miljöbrottslighet inte längre råder på något annat ställe i världen heller. Det skulle skifta vårt sätt att se på naturen, inte längre som ett tyst offer i krigets skugga.
Ukraina är ett land av framtidstro. De lägger just nu, mitt under brinnande krig, grundplåtarna för en hållbar återhämtning. När energisystem återställs ska de drivas av förnybara energikällor, när skogarna omplanteras ska de skyddas från ohållbar avverkning, när bostäder byggs om ska de uppfylla höga standarder. Ukraina kan bli en blåkopia för en hållbar omställning inom de planetära gränserna.
Men kostnaderna av miljöskadorna uppgår i dagens läge till 56,7 miljarder euro och att därtill avminera det mest minerade landet i världen är inte heller särskilt billigt. Vi måste se till att hitta lösningar för att finansiera återuppbyggnaden här och nu. Det måste exempelvis gå att hitta lagliga sätt för att nyttja de ryska frusna tillgångarna.
Ett hoppets frö gror i Ukraina. I Borodyanka har återuppbyggnaden redan startat. Ur askan reser sig ett daghem som har finansierats av den kristna biståndsorganisationen Hope International. Den står som en symbol för framtidens Ukraina. På en av ruinerna bredvid finns Banksys konstverk som visar en ung pojke som besegrar en vuxen man i judo, där Vladimir Putin är känd för att bära svart bälte. Och vi förstår förstås att den unga pojken inte kunde vinna utan att ha fått stöd och styrka från sina nära och kära.
Simon Holmström
Ekocidalliansen
