Det är mycket diskussion om rökning nu. Lag eller inte lag, jag tycker inte man ska göra lagar som frihetsberövar en privatperson, men att det blev lag att inte röka på arbetstid är bra. Det talades om hur mycket arbetstid som försvann för arbetsgivare, det är bättre nu på grund av rökförbud under arbetstid.
Sedan är det också debatter på arbetsplatser om lunchtid, kaffetid och så vidare. Arbetstagare som tar ut för mycket tid, men hur är det med telefoner? Till vilken arbetsplats du än kommer sitter anställda och skrollar på telefonen. Folk blir irriterade när deras anhörig sitter ensam i något rum och personalen sitter med sina telefoner. Skulle alla veta vilken bakteriehärd telefonen är, som till exempel på sjukhuset, först är du inne hos en patient som är isolerad på grund av någon sjukdom, du går in med din telefon i fickan och går ut och sätter dig i kafferummet med din telefon – usch.
Det jag vill ha fram med detta: ha mera koll på hur mycket tid en arbetstagare lägger på telefonen och sina privata saker. Hur mycket tid tar det från arbetet som du kunnat arbeta i stället, på hemmet umgås med dina klienter, på sjukhus finns det alltid annat att göra om patienter fattas, på kontor få arbetet klart så inget blir framflyttat. Lämna telefonen i ditt skåp, gör ditt jobb, man behöver inte vara uppkopplad hela tiden. Det skapar även osämja mellan arbetskamrater. I stället för lagar som går in på människors privata liv, förbjud privat telefon på jobbet, undertecknad med stöd från arbetstagare och -givare.
Kerstin Renfors
