Lyssnar med stort intresse och viss frustration på Liz Mattsson (C) i onsdagens plenum om kvinnor i politiken, på ett sätt som får det att låta som om ”samhället” hindrar kvinnor från att vara en del i politiken. Det finns inga som helst ”hinder” för detta, annat än de som de själva tar på sig/skapar. Ni är inte marginaliserade på något sätt, det finns inga regler eller lagar som hindrar er att vara en del i politiken eller för den delen i arbetslivet.
Om befolkningen inte röstar på dig som kvinna beror det inte på att du är kvinna utan att du inte inger ett förtroende eller för den delen kunskap, drive och engagemang som man vill se hos den man röstar på. Eller tycker tycker Liz Mattsson att man ska rösta på vederbörande bara för att hon är ”gullig” och ”sympatisk” ?
Denna feministiska syn på att kvinnor är så förtryckta och åsidosatta är så förlegad att mina ögon värker! Har ni något att tillföra som väger något, kommer folk att lyssna på er och även välja er. Ni måste sluta ta på er offerkoftorna om att bara för att ni är kvinnor så lyssnar ingen, det är helt åt skogen fel. Men om det ni säger saknar vikt eller värde så kommer ingen att bry sig oavsett vilket toa ni använder.
Är det så otäckt att män faktiskt är lite mer pragmatiska och mer praktiska i sitt konsekvenstänk än kvinnor kanske är? Betyder det att alla män ser ner på kvinnor? Absolut inte, historien kan peka på många många kvinnor som varit väldigt framgångsrika i politik och arbetsliv. Och jag både känner och vet av många, många kvinnor som är mycket kompetenta i/på sina områden och de har min yttersta respekt, men kvinnor som tycker att de minsann måste leda allt och hela världen bara för att de är just det kvinnor är så ute och cyklar.
Roger Pettersson
