En minister har alltid en generell befogenhet att arbeta inom sitt ansvarsområde men det är skillnad mellan befogenhet och fullmakt.
Ministrar i Sjögrens två regeringar upplevs ha överskridit sina fullmakter när de tagit större och känsliga ekonomiska beslut som krävt fullmakter från lagtinget.
Ålands lagting har budgetmakten, och budgeten är verktyget som styr hur Ålands inkomster och utgifter ska hanteras, vilket innebär att regeringen eller ministrar inte kan fatta beslut om att använda medel som inte är godkända av lagtinget.
Det uppstod många frågor om huruvida det fanns en giltig fullmakt i budgeten för upphandlingen av hybridfärjan som trafikminister Mika Nordberg (MSÅ) i Sjögrens första regering beställde för 60-70 miljoner. Lantrådet Katrin Sjögren (Lib) har lovat en fullständig utredning huruvida det fanns en giltig fullmakt för upphandlingen eller inte. Det löftet har inte infriats ännu. Fanns det en fullmakt?
Ett annat exempel om fullmakt är donationen på tre miljoner ur Pafmedlen som verkar sakna godkännande och fullmakt från lagtinget. Om man utgår ifrån att Pafmedlen är offentliga medel och får användas endast i enlighet med lagtingets beslut är frågan principiellt relevant och intressant.
Frågan är: har finansminister Mats Perämaa (Lib) fullmakt att på enskild föredragning fatta beslut om en donation på tre miljoner från Pafmedlen? Och kan han eller någon annan minister fatta liknande beslut till något annat vällovligt syfte utan formellt giltig fullmakt från lagtinget – var går gränsen?
Rolf Granlund (ÅF)
