De senaste årens förvirrade och ständigt skiftande politik bland europeiska stater och alla frikostigt och obetänksamt utfärdade finansiella löften om ökade försvarsutgifter, stöd till Ukraina samt en egen utbyggd vapenindustri börjar nu visa att det inte finns möjlighet att infria dessa åtaganden som utfärdades utan hänsyn till ekonomiskt ansvar. Att betala för alla frikostiga åtaganden är inte möjligt utan att skatter väsentligt höjs, bidrag slopas och service inskränks och att européer drastiskt får sänkta inkomster för att leva upp till politikers kortsiktiga och orealistiska löften.
För Europa att bygga upp sina egna försvar samt samtidigt bygga ut den egna försvarsindustrin kan inte ske snabbt annat till orimliga kostnader och detta var perspektivet innan USA klart demonstrerade att de på intet vis var en säker militär allierad med ytterligare bördor för Europa medan USA vill ha betalt för sina insatser för att lasta över den bördan på Europa beträffande uppbyggnad och att betala för fredstrupper.
Så hur ser perspektivet ut i dag? De politiker som är för att bevara åtminstone någon slags trovärdighet inför sig själva redogöra för hur denna hopplösa ekvation bör lösas; inte minst vår (er) egen riksdagsman som efter att frivilligt ha avstått från en marknad i öster nu också ser marknaden i väster hotas med kännbara konsekvenser för Finlands ekonomi som redan i dag har långa matköer innan de stora kostnaderna ens har förfallit drabbats oss fullt ut.
Ett lån i EU:s namn räknas rent formellt inte in i statsskulden men det finns ingen annan än EU-staters medborgare som betalar dessa lån och det enligt samma ohållbara principer som alltid: att ta av de som inget har är lika svårt som att beröra medelklassens privilegier. Högre skatt på kapital är ju skatt på redan beskattade pengar och därmed rent principiellt omoraliskt eller till och med okristligt, dock sagt av de som annars föga bryr sig om kristen rättvisa.
Det hade funnits ett alternativ till politiken enbart fixerad på Nato, det vill säga USA, men då ingen velat se att USA även utan Trump alltid endast sett till sina egna intressen och startat fler orättfärdiga krig samt alltid ignorerat avtal och konventioner som inte gynnar dem eller också är vi av den uppfattningen att länder som Grenada, Irak, Afghanistan, Libyen och senast Syrien, som knappt är ett land längre, inte räknas i motsats till det någorlunda europeiska Ukraina.
Peter Andersson
