Producentansvaret! Tror man fortfarande på allvar att arrangemanget minskar antalet förpackningar? Det var EU:s ambition: lägga kostnaden om sophanteringen av förpackningar på företagen. Företagen skulle ta bort förpackningarna och få mindre kostnader. Alla har vi sett att förpackningshysteri har sprängt alla gränser. Livsmedel och annat sveps i olika material och höljen. Materialen och höljen blir sopor, ytterst lite återanvänds.
I dag pratar vi om sopbergen. En del, framförallt plasten, hamnar direkt i naturen. Plasten tar över hela världen: där folk bor och arbetar, naturen – fält och skog, vattendrag – sjöar och älvar samt havet. Det tar hundra år innan den försvinner, trodde man! Det blir mikro- och nanoplast. Nyligen fick forskarna fram att nanoplast tar sig förbi så kallad hjärnbarriär, till människohjärnan. Studier visar samband med hjärt- och kärlsjukdomar.
Vi kan historien om producentansvaret på Åland. Näringslivet kunde inte samsas om en organisation, så Mise tog initiativet och bildade Proans. Detta för att fylla EU-kraven och att kommunerna skulle få del av pengarna från företagen till sophanteringen. Under de följande åren framfördes häftig och envis kritik om det kommunala versus näringslivets plikt att ta hand om organisationsformen.
Landskapsregeringen, som högsta övervakande myndighet, tog i fjol taktpinnen och ställde ultimatum för att det åländska näringslivet skulle ta över. Hur ska det egentligen vara? På den direkta frågan till EU-parlamentarikern Nils Torvalds, om producentansvarsorganisationen ska vara privat, blev svaret att den kunde också vara en myndighet? Hur som helst – nu har man anlitat behöriga sammanslutningar verksamma i Finland – och fått till och med två! Månne det blir språkproblem och sand i maskineriet med skillnader i de åländska och de finländska lagstiftningen om sopor.
Till sist en kommentar från rättssynvinkeln. Lagen ska följas och oberoende domstolar är grunden till vår nordiska demokrati. Lagparagrafer är dock inte alltid solklara enligt så kallat sunt förnuft. De ska tolkas, ofta med hjälp av högt skolade jurister. Och inte slutar det där, man ska ha prejudikat, en tolkning av domstolar, vilka finns i tre trappsteg.
När man börjar med något helt nytt i vårt samhälle, så som producentansvaret var, får man verkligen jobba och inte vet man hur man exakt ska göra och om man slutligen får bita i det sura äpplet. Man får tro och hoppas att allt löper smidigt och rätt och rättvist. Det kan bli komplicerat, diskussioner och utredningar. Själv anser jag att man inte bara ska tänka på kostnader och pengar. Människan är inte ensam på jorden och man ska inte värna enbart den personliga ekonomin. Vi ska ägna hänsyn och vård till naturen och framtiden! Amerikas ursprungsbefolkning har ett förträffligt talesätt: ”En dag vaknar den vita mannen till att pengarna inte går att äta!”
Rauli Lehtinen (HI)
