Normkritik har i flera års tid varit på tapeten och införts i samhället. Dessa som förespråkar den vänsterlutande normkritiken, vill dock inte inse att de skapat en ny norm i samhället. Som dessutom inte får ifrågasättas eller kritiseras överhuvudtaget.
Varje dag får vi läsa i mainstreamtidningar, lyssna på radio samt se på tv-kanaler, ja även public service, om avigheten och varnandet mot det högerextrema. Den senaste tiden har användningen av ordet högerextrem fullkomligt exploderat och blivit vardagsmat av dessa inom media, politik och övriga. Det är det nya invektivet.
Media har helt uppenbart fastslagit att det som är till höger om Reinfeldt-moderater (öppna era hjärtan – det vill säga öppna alla gränser) är högerextremt. De vill inte inse att Reinfeldt-högern har vandrat vänsterut och numera håller armkrok i flertalet vänstertypiska frågor. Individens frihet är inte lika viktigt för denna så kallade höger längre. Inte verkar de misstycka att staten alltmer sätter klorna i folket, med allt från skattehöjningar till hur familjer ska planera sina egna familjeledigheter med små barn et cetera. Som sagt, så gott som varje dag kan man läsa i tidningar (åländska tidningar inget undantag) om faran och avskyn mot det högerextrema. Endera i ledartexter, krönikor eller i artiklar är det tydligen viktigt att detta ska framkomma väldigt ofta.
Frågan är om detta är ett balanserat och opartiskt förhållningssätt? Den nya normen hos etablerad media är – hur det än försöker bortförklaras – vänsterlutande i mer eller mindre mån. Har dessutom reagerat på att det ytterst sällan nämns i dessa medier om vänsterextrema. Finns de inte? Jo, de finns, men det verkar inte vara väsentligt att benämna någon inom vänstern för vänsterextrem. Är detta dubbla måttstockar?
För att nämna exempel: Vänstern har en bakgrund av våld- och terrorromantik och det är likadant än i dag. Att bokstavligen försvara islamistiska terrorister och välkomna islamismen till västvärlden med öppen famn. Islamismen och den tillhörande terrorismen är ett riktigt hot mot vår demokrati. Inte heller reagerar de nämnvärt på kvinnoförtryck, hedersvåld och dylikt inom andra kulturer. Men nej, det anser inte dessa, det verkar inte vara något att bli upprörd över och i stället vara något som ska normaliseras i våra västländer. Jag anser att man är väldigt extrem som välkomnar och försvarar islamism och terrorism. Detsamma med den stenålders, hemska attityden mot kvinnor som inte är ovanlig i till exempel Mellanöstern. Det om något är extremt.
Det handlar om utstuderat svartmålande av andra som inte delar den nya vänsterlutande normens åsikter. Och det är inte alls rumsrent.
Anonym
