Östersjön står på randen till kollaps. Torsken, vår viktigaste matfisk, har i stort sett fiskats ut. Strömmingen och skarpsillsbestånden har krympt till alarmerande nivåer och allt färre laxar överlever i havet. Hela ekosystemet är i obalans, och många av djuren i Östersjön är onormalt magra.
Klimatkrisen har redan gjort havet mycket varmare och surare vilket stressar allt marint liv. Vi har dessutom plastföroreningar och långlivade miljögifter.
De gröna i EU-parlamentet röstade för Ursula von der Leyen som kommissionsordförande för att hon lovat stå upp för klimatet och demokratin, men även för att hon lovade att ta fram ett omfattande paket av åtgärder för EU:s hav – en havspakt. Det innebär en unik möjlighet för EU att ta ett omtag för Östersjön.
Det krävs inget mindre än ett paradigmskifte i havspolitiken. Vi gröna i EU-länderna kring Östersjön kräver därför en rad åtgärder i EU:s havspakt:
• En räddningsplan för Östersjön: årliga fiskekvotförhandlingar måste få ett slut, en ny återhämtningsplan där ekosystemets gränser sätter ramarna för beslut och risktagande måste tas fram snarast möjligt.
• Juridiskt bindande mål för alla havsrelaterade politikområden: på samma vis som EU:s klimatlag styr mot EU:s klimatmål, måste en övergripande havslag samordna och tydliggöra havspolitiken.
• Ett stopp för storskalig industritrålning för djurfoderproduktion: fisken behövs inte bara för att hålla havet levande, den är dessutom i dessa geopolitiskt osäkra tider en livsmedelstillgång som inte får riskeras för att göra foder till päls- och laxfarmar.
• 30 procent skyddade marina områden och 10 procent strikt skyddade områden: att låta naturen vila är en säkerhetsåtgärd som måste ges prioritet.
• Tillämpning av försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen: det Internationella havsforskningsrådet (ICES) måste tillfrågas om rådgivning hur vi kan återuppbygga Östersjöns motståndskraft i ljuset av ett snabbt förändrat klimat, inte bes om råd för maximala årliga fiskekvoter
• En strategi för att ändra arbetsformerna från fiskförvaltning till havsförvaltning: politiken som påverkar havet organiseras i dag i silos vilket skapar otydlig ansvarsfördelning. EU har en havskommissionär utan en motpart på nationell nivå. Till exempel hanteras havsfrågor av både miljöministrar och fiskeministrar, istället för att samlas under ett gemensamt paraply.
Både den svenska och finländska regeringen måste göra vad man kan för att pressa kommissionen i rätt riktning. Åland är beläget mitt i vårt känsliga innanhav och påverkas direkt av Östersjöns hälsa. Även om Åland än så länge inte har direkt representation inom EU-politiken så har Åland egen lagstiftningsbehörighet inom många viktiga områden.
Det är viktigt att också landskapsregeringen är proaktiv och sätter Östersjön i främsta rummet gentemot regeringen i Helsingfors och EU. Den gemensamma signalen till EU-kommissionen måste vara: vi har ett historiskt tillfälle att rädda Östersjön – en chans som inte får gå förlorad.
Isabella Lövin
EU-parlamentariker, Sverige (Miljöpartiet)
Maria Ohisalo
EU-parlamentariker, Finland (De gröna)
Ville Niinistö
EU-parlamentariker, Finland (De gröna)
Alfons Röblom
Lagtingsledamot, Åland (Hållbart Initiativ)