Till slut börjar våra politiska ledare förstå att vi här i Europa själva måste ta ansvar för vår säkerhet. Det var inte lite som krävdes för att de skulle inse det uppenbara, att europeiska intressen inte tillvaratas om man överlåter åt USA att förhandla med Ryssland om fred i Ukraina och om en ny säkerhetsordning i Europa.
Tyvärr präglas våra ledares uppvaknande hittills av kaos och bristande logik. En fredsplan ska utarbetas i samarbete med Ukraina för att sedan presenteras för USA, som om Rysslands deltagande vore oviktigt. Man debatterar i evighet vem som har eller inte har kallats diktator och fastnar i diskussioner om detaljer, fantiserar om fredsbevarande styrkor eller vapenstillestånd bara i luften men inte på marken. Fred ska man uppnå genom mer av samma, mer av det som lett oss till den situation som vi i dag befinner oss i, genom flera sanktioner och mera pengar till Ukraina. Ingen har ännu insett och accepterat att det enda som på riktigt kan leda framåt är att man börjar samtala med Ryssland.
EU:s målsättning borde från början ha varit att eftersträva en snabb fred, inte att använda Ukraina för att, så som våra europeiska ledare sagt, åsamka Ryssland en strategisk förlust. Historiskt har vi sett att när ett land försätts i en oförmånlig situation så framkallar det lätt en revanschlust som leder till nationalism, främlingsfientlighet och i slutändan till nya konflikter. En stabil och varaktig fred behöver bygga på goda relationer och på en strävan efter välstånd för alla, inte på att försöka vinna fördelar på andras bekostnad.
Det finns bara en vinnare på konflikten i Ukraina. USA har stärkts, ekonomiskt och politiskt, av en ny järnridå i Europa, av ett starkare europeiskt beroende av USA. Efter att ha säkrat denna seger verkar nästa mål vara att försöka tillskansa sig ukrainska naturtillgångar, gärna även grönländska. Här i EU dreglar politiker på olika håll över frysta ryska pengar, beredda att offra rättsstatens principer och en regelbaserad världsordning i sin påstådda strävan att försvara desamma.
Ukraina är, enligt de som analyserar, utvärderar och rapporterar om sådant, ett odemokratiskt och korrupt land. Ukraina slåss inte för vår västerländska demokrati och för våra värderingar, de slåss för sitt land och sin framtid, mer borde ingen heller begära. Om man jämför siffror så utgör inte Ryssland något större hot mot ett enat och förberett EU.
Europa måste sluta oroa sig för att bli lämnade utanför amerikanska fredsförhandlingar och istället inleda egna förhandlingar med Ryssland. Nu behöver vi politiker som eftersträvar att bygga ett Europa grundat på goda och respektfulla relationer, ett Europa där våra och våra grannars behov och intressen beaktas i första hand, inte ett Europa byggt på konfrontation och irrationell rädsla.
Kristoffer L
