Enligt grundlagen har varje individ, även offentligt anställda, rätt att yttra sig, både internt och externt, och till och med kritisera sin arbetsgivare. Denna rättighet är en central del av vår demokrati och syftar till att säkerställa transparens och ansvarstagande som i detta fall i stadens offentliga verksamhet.
Nu när anställda kritiserar staden externt får de varningar, för vilket brott? Vill staden vara transparent och ha ett visselblåsarsystem eller är det bara en skendemokrati? Vad ska vi skattebetalare få veta och var går gränsen för vad som enligt stadsledningen är tillåtet och angår allmänheten?
Enligt kommunallagen kan anställdas yttrandefrihet begränsas av skyldigheter som tystnadsplikt och lojalitetsplikt mot arbetsgivaren. Dessa begränsningar syftar till att skydda arbetsgivarens legitima intressen om tystnadsplikt och säkerställa att kritik framförs på ett lämpligt sätt.
Om staden försöker begränsa yttrandefriheten genom varningar skapar sådana åtgärder en tystnadskultur där medarbetare inte vågar påtala missförhållanden av rädsla för repressalier. Detta undergräver inte bara de anställdas rättigheter utan även allmänhetens insyn i hur våra skattemedel används.
Mariehamns stad bör titta sig i spegeln och förklara sig. Staden tycks ha ett system där anställda som kritiserar staden får varningar medan till exempel chefer som uppvisat slapphet med stadens resurser slipper ansvar.
All offentlig verksamhet måste tåla granskning, och alla försök att tysta kritiska röster är ett hot mot demokratin och allmänhetens förtroende.
Roffe Granlund (ÅF)
