I måndags bjöd Sveriges statsminister Ulf Kristersson in de nordiska ländernas regeringschefer till ett toppmöte i Stockholm med Nordiska rådet och Ministerrådet, samt Tysklands förbundskansler Olaf Scholz. Målet var att diskutera säkerhets-, försvars-, och utrikespolitiska frågor.
Av någon anledning valde Ulf Kristersson att exkludera de självstyrda regionerna i rådet, det vill säga Färöarna, Grönland och Åland. Till följd av detta meddelade grönländska statsministern Múte B. Egede i förra veckan att han inte kommer att delta på några möten i Nordiska rådet eller Ministerrrådet framöver.
I en artikel av svenska Altinget (den 8 maj 2024) säger vice lantråd Annika Hambrudd att hon förstår Grönlands reaktion. Själv försökte hon övertyga sin svenska kollega Jessika Roswall i februari om att de självstyrda regionerna skulle få delta i möten under det svenska ordförandeskapet, helt tydligt utan framgång.
I intervjun säger Hambrudd att det nordiska samarbetet är viktigare än någonsin. Det har hon helt rätt i, och därför kan man undra varför Sverige med Ulf Kristersson i spetsen valde att ta ett så pass extremt beslut om att utesluta tre av åtta medlemmar.
Något som är värt att beakta och som ställer ytterligare frågetecken vid det svenska beslutet är att samtliga nordiska regeringschefer var inbjudna till motsvarande möte på Island i fjol, så även de självstyrda regionernas regeringschefer. En motivering för att endast bjuda in regeringscheferna i de nordiska länderna i år är att det är de nationella myndigheterna som hanterar försvarsfrågor.
Det är ett argument som inte håller när man tar ett steg tillbaka och beaktar den större bilden. Lantråd Katrin Sjögren ställer sig kritisk till Sveriges beslut och menar att Åland inte är ointressant ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv (se artikel på nyhetsplats i dagens tidning). Som ledare för Nordiska rådets delegation på Åland Annette Holmberg-Jansson påpekar i intervjun med Altinget inkluderar säkerhetsfrågor även civil beredskap som rör räddningstjänsten och infrastruktur. Även Annika Hambrudd framhåller att säkerhetspolitik är aktuellt för Åland i ett större sammanhang och att det är något man jobbar aktivt med. Synd bara att ett djupare säkerhetspolitiskt samarbete inte tycks vara av intresse för Sverige.
Det är fint att prata om samarbete och gemenskap, men i det här fallet betyder handling mer än ord. Genom att inte bjuda in samtliga nordiska aktörer gör Sverige en aktiv handling som underminerar de självstyrda regionernas roll i Nordiska rådet och Ministerrådet. Under mötet diskuterades även nordisk konkurrenskraft. Här har de självstyrda regionerna unika synpunkter och kompetenser att bidra med som man gick miste om. I ett mejl till Ålandstidningen skriver Sveriges Jessika Roswall att det är upp till ordförandeskapet att bestämma om mötenas tema och format. Hon framhåller även att Åland, Grönland och Färöarna är inbjudna till mötet i oktober.
Det är bra men det räcker inte. De självstyrda regionerna bör ha en permanent plats vid det nordiska bordet. Skärpning, Sverige!
Tara Bamberg
