När EU:s ekonomikommisionär Paolo Gentiloni presenterade den årliga vinterprognosen för medlemsländernas ekonomi var den bättre än förväntat.
Att de flesta medlemsländernas bnp skulle krympa under 2020 var ingen överraskning, men däremot var det positivt att se att bnp förväntas växa hyggligt i samtliga medlemsländer under 2021 och 2022. Frågan är dock om Åland kan se framemot samma resa?
EU:s samlade ekonomi krympte med närmare 6,3 procent under 2020. Vad vi nu ser, enligt EU:s prognos, är att vi har en förväntad tillväxt i Sverige 2021 på 2,7 procent och i Finland på 2,8 procent. Vår närregion har således ett av de minsta ekonomiska tappen i EU
men samtidigt även den minsta förväntade tillväxten under 2021 och 2022.
Slutsatserna, som ekonomikommisionären Gentiloni drog, är att vi fortsättningsvis är i ett mycket osäkert läge. Vi har större ekonomiska utmaningar och sociala ärr än vad vi trodde skulle uppstå i pandemins kölvatten. Vi ser dessutom att skillnaderna i den ekonomiska återhämtningen mellan medlemsländerna är stor. Å andra sidan är situationen inte lika illa som man trodde i början av 2020.
Så för att sammanfatta det hela är situationen för Europa allvarlig, men det finns ljus.
När Ålands statistik- och utredningsbyrå presenterade konjunkturindikatorer för 2020 fick vi ett bra svar på Ålands situation.
Åland har tagit rejält stryk av pandemin. Med en stark negativ genomsnittlig omsättning i det privata näringslivet under 2020 på närmare minus 22 procent, minskad omsättning inom turismen med närmare 40 procent, minskat inresande med närmare två tredjedelar och hög arbetslöshet talar det mesta för att Åland står inför en av sina största utmaningar någonsin.
Det talas ofta från politiskt håll om att vi måste vara positiva. Visst är det viktigt, men vi får för den delen inte bli blåögda. Vi behöver se sanningen i vitögat. Vara väldigt medvetna om Ålands utmaningar.
Vi står inför en ny vardag där vi kommer behöva ifrågasätta mycket. Såväl inom det privata som det offentliga. Det kommer att ta ont och det kommer ta tid.
Men är vi ålänningar redo för det? Har vi förstått allvaret eller tror vi fortfarande på att allt bara kommer att lösa sig av sig självt?
Innan vi blir för pessimistiska talar fortfarande mycket för Åland. Vi har en bank- och försäkringsbransch samt it-bransch som går bra. Vi har ett högt kunnande, men vi får inte bli naiva och tro att allt bara löser sig utan vi måste ta tag i frågorna – hur obekväma de än är.
När Ålands lagting debatterade EU:s pandemistöd på närmare 750 miljarder var det med en vetskap om att Åland ska få 12,5 miljoner euro av dessa medel. Medel som var långt i från givna. Åland får därmed 0,54% av medlen i enlighet med befolkningens andel av den finländska – men ska vi verkligen nöja oss där?
Med tanke på hur det åländska samhället påverkats av pandemin, i jämförelse med andra närregioner, borde Åland få en större andel. I alla fall om tanken med coronafonden ska fylla sitt syfte.
Men att Åland i dag skulle få mer än 12,5 miljoner euro är tyvärr inte realistiskt. Signalerna från Finansministeriet har varit tydliga – fakta spelar ingen roll. För även om Åland kan bevisa att landskapet är mer utsatt än andra delar av Finland så har man aktivt lagt det argumentet åt sidan hos ministeriet. Och något stöd för saken från finländska politiker är inte heller att vänta – för i ärlighetens namn vinner inte någon finländsk politiker poäng på att hjälpa Åland.
Åland och ålänningar måste ta ansvar för sin egen situation. Som så många gånger tidigare är det upp till oss själva att bära frågan vidare och ta ansvar för vårt örike och framtida generationers möjlighet att bo och verka här. Så enkelt är det i teorin – nu måste vi även göra det i praktiken.
