I Finland gick Socialdemokraterna till val bland annat på införandet av fyradagars arbetsvecka. Även om valresultatet som bekant inte gick deras väg är diskussionen om för- och nackdelar med arbetstidsförkortning i allra högsta grad levande.
Folkhälsovinsterna är väl belagda. Vi mår bättre av att ha mer tid för familj och fritidsintressen. Känslan av allmän otillräcklighet är rena folksjukdomen i ett samhälle där alltfler lider av ohanterbar stress och psykisk ohälsa. Arbetar vi för leva eller lever vi för att arbeta? Helt klart är i varje fall att folkhälsan försämras och att något radikalt måste göras för att hejda den dystra utvecklingen.
I Storbritannien gjordes i fjol den hittills största studien av fyradagarsveckan. Under ett halvår fick anställda vid 61 företag minska arbetstiden från 40 timmar till 32 timmar, med bibehållen lön. I utvärderingen uppgav 39 procent av de svarande att de kände sig mindre stressade i slutet av studien än i början. 71 procent kände sig mindre utmattade. 18 av de deltagande företagen uppgav att de planerar att införa den kortade arbetsveckan permanent och ytterligare 56 företag uppger att de har som mål att införa det. De 23 företag som redovisade vinst i samband med studien hade i genomsnitt ökat sitt resultat med 1,4 procent. Värt att ha i åtanke är dock att studien gjordes under pandemin. Dessutom genomfördes den utan kontrollgrupp, varför man inte kan jämföra med hur företag som fortsatte som vanligt utvecklades under samma tid.
Att anställda tvingas göra mer på kortare tid är också en risk som forskare ser. Om man inte hinner med sitt arbete riskerar återhämtningen bli lidande på grund av dåligt samvete. Det finns även försök med arbetstidsförkortning, i form av exempelvis sex timmars arbetsdagar, där företag tydligt styrt de anställda till återhämtningsaktiviteter. Men man var tvungen att vika de timmarna till fysisk aktivitet för att man skulle se någon effekt, uppger Helena Schiller, doktor i folkhälsa till Dagens Nyheter.
En annan nackdel är att fyradagarsveckor inte fungerar lika smärtfritt i alla branscher. Inom exempelvis vård och omsorg, där det redan råder svår arbetskraftsbrist, måste det finns personal på plats alla dagar, dygnet runt. Här skulle fyratimmarsvecka kräva nyanställningar för hålla i gång verksamheten.
Ekonomiskt kokar det ned till en avvägning mellan hur mycket kostnaderna ökar för arbetsgivare och hur mycket rikare vi blir i samhället som helhet.
Risken är att arbetstidsförkortning, såsom den ser ut i dag, blir ett privilegium för ett fåtal, sådana som arbetar inom verksamheter som är lättare att rationalisera.
Men även inom branscher som kräver fötter på fabriksgolvet drivs frågan om fyradagarsveckor. Tyska industrifacket IG Metall, kräver just nu fyradagarsvecka, med bibehållen lön, för 68.000 personer inom järn- och stålindustrin i nordvästra Tyskland. Man vill dessutom få en löneförhöjning på 8,5 procent, vilket fått arbetsgivarorganisationens talesperson att kalla det för ett ”existentiellt hot” mot den tyska stålindustrin, enligt tidningen Handelsblatt.
Förhandlingarna som inleds i november är värda att följa. IG Metall har vunnit den här typen av strider tidigare. På 1980-talet fick man ned arbetstiden från 40 till 38,5 timmar och tio år senare till 35 timmar.
Petter Lobråten
tel: 26 633
