Under en längre tid har vi haft en debatt om hur mycket som skall vara offentligt. Allt från föredragningslistors offentlighet till tillämpning av offentlighetslagen på stadens bolag har diskuterats. Frågan skär tvärsigenom partierna och nya majoriteter bildas.
Utvecklingen är också tydlig. För varje dag blir Åland lite mer öppet när till exempel Mariehamns stad beslutar om att offentlighetslagen ska gälla för stadens bolag och Lumparlands kommun beslutar om att kommunens föredragningslistor ska vara offentliga.
När tryckfrihetsordningen antogs 1766, utifrån Anders Chydenius initiativ och lagberedning, blev det tydligt i vår grundlag att myndigheter, domstolars och riksdagens handlingar ska vara allmänt tillgängliga.
Tanken har sedan dess utvecklats och har kommit att numera definiera den vida kända nordiska öppenheten och även byggt en stadig grund mot korruption och maktmissbruk. Frågan om offentlighet är således en fråga som berör oss alla och något vi måste värna om.
I gårdagens Ålandstidning kunde vi läsa om att stadsdirektör Barbara Heinonen påpekat att stadsfullmäktiges beslut om att tillämpa offentlighetslagen på stadens bolag är lagstridig och inte genomförbart.
Detta har naturligtvis väckt förvåning hos de beslutande politikerna och fullmäktiges vice ordförande Bert Häggblom (Ob) framför i samma tidning att det är förvånande att stadsdirektören motsätter sig ägarnas möjlighet att bestämma över stadens bolags offentlighet.
Ser vi rent juridiskt på saken är det en intressant resa som nu staden givit sig ut på. Det visar även på utmaningar med den lagstiftning som vi i dag har på området. En lagstiftning som inte har tagit i beaktande förändringarna i vårt samhälle i stort. Där förändring sker dagligen i vad som är allmänt och enskilt. Där nya organisationskonstellationer uppstår för att effektivisera verksamheter, men framför allt möjliggör för dem att utvecklas.
I detta läge hänger inte lagstiftningen med och som professor Olli Mäenpää konstaterat i ett flertal rapporter så har lagen om offentlighet inte förnyats i takt med sin omvärld till skillnad från övriga nordiska länder där insynen i offentligt ägda bolag är betydligt mer omfattande. Men frågan är synnerligen aktuell och flera utredningar har gjorts i Helsingfors.
Frågan om tillämpningen av offentlighetslagen hos bolag där myndigheter utövar bestämmande och inflytande är dock en fråga som Åland själv har möjlighet att besluta om, enligt landskapsregeringen egna utredningar. Men man har man valt att inte ännu öppna upp även offentligt ägda bolag för offentlighet.
Kunskap är makt. Sekretess är makt. När allmänna medel används måste det finnas insyn. Därför var det glädjande för oss alla när stadens stadsfullmäktige valde att rösta för att öppenhet även ska gälla för stadens bolag.
Man är inte enig om det är görbart men det skulle vara av synnerligen stort intresse att få en rättslig prövning av frågan. Allt för att bringa klarhet eftersom flera lagar uppges stå mot varandra och eftersom samhället i stort står inför en förändring.
Samtidigt borde de som stått upp för öppenhet fortsätta driva frågan så att vi på Åland får en lagstiftning som medför att insyn gäller även i offentligt ägda bolag. Förutsättningar torde finnas – inte minste med tanke på att frågan skär tvärsigenom partierna och en majoritet förefaller vara för en större öppenhet. En öppenhet som skulle ligga helt i linje med vad andra nordiska länder gör och rimma väl med de grundläggande syftena med den tryckfrihetsförordning.
