Bonnier News köper de österbottniska tidningarna Vasabladet, Österbottens Tidning och Syd-Österbotten från HSS Media. Ett villkor för affären är att Bonnier förbinder sig att fortsätta ge ut tidningarna i minst tio år framöver.
Bonnier köpte i somras det som tidigare var känt som KSF Media (nu Hufvudstadsbladet Ab), där Hufvudstadsbladet, Västra Nyland, Östnyland och HBL Junior ingår. Majoriteten av de svenskspråkiga tidningarna i Finland har alltså nu samma ägare.
Nyheten väcker oro. En del befarar att den svenska medieaktörens dominans kan leda till mindre mångfald och en ökad risk för likriktning inom den finlandssvenska journalistiken. Andra bekymrar sig för eventuella nedskärningar eller redaktionella förändringar som kan påverka tidningarnas kvalitet och lokala förankring.
En rädsla är att tidningarna ska börja samköra innehållet. Det gör att antalet röster som hörs krymper, materialet riskerar också att bli irrelevant för läsarna. I lokaljournalistik är närhet till läsarna A och O.
Och vad händer om tio år, om tidningarna börjar gå dåligt? Bonnier är ett vinstdrivande företag, hur intressant är det för en utomstående ägare att upprätthålla ett flertal lokaltidningar i Finland? Om en tidning inte går runt kanske man inte drar sig för att ta till drastiska lösningar.
Man ska inte blunda för de strukturella problem ett koncentrerat ägande kan innebära. Men samtidigt håller inte den nuvarande modellen heller i längden. Papperstidningarna är på väg att försvinna och att göra lönsam lokaljournalistik blir allt svårare. Inga medier överlever utan en stark ekonomi. Att ingå i en koncern som har mera resurser kan stärka den ekonomiska stabiliteten och kapaciteten att hålla små tidningar vid liv.
2019 köpte Bonnier mediehuset Mittmedia och året därpå Hall Media, båda två har flera lokaltidningar under sitt tak. Affärsmodellen är att låta lokaltidningarna själva styra innehållet utan att lägga sig i. Däremot centraliseras ekonomin, administrationen och tekniken.
Bonniers roll blir att ta tidningarna in i den digitala åldern. Lokaltidningarna kan förhoppningsvis dra nytta av den nya ägarens muskler när det gäller ny teknik och utvecklingen av den, något som hade varit svårt att hantera på egen hand.
Bonnier är känd som en ansvarsfull medieägare, och i slutändan kan lösningen visa sig vara det bästa alternativet för att säkra lokaljournalistiken.
Trenden att större koncerner i Norden köper upp mindre medier ser inte ut att avta, vilket sätter fart på spekulationer om huruvida Bonnier kan visa intresse för åländska tidningar.
”Inte är det omöjligt. Nya Åland har kämpat med ekonomiska problem i många år. Så länge Anders Wiklöf lever är både Nya Ålands och Ålandstidningens framtid garanterad, men det finns också ett bästföredatum för den modellen”, sade den åländske medieprofessorn Carl-Gustav Lindén i en intervju i gårdagens tidning.
Anders Wiklöf, största ägare i Nya Åland och storägare i Ålandstidningen har inte fått någon förfrågan.
”Jag brukar ju köpa och är inte så bra på att sälja. Men om någon vill sälja kan de höra av sig”, sade han i gårdagens tidning.
Det återstår att se hur Bonniers förvärv av de österbottniska tidningarna kommer att påverka den mediebranschen. Diskussionen om ägarkoncentration, journalistisk mångfald och den digitala transformationen bör fortsätta att vara centrala teman i debatten om medielandskapets framtid.
Linda Blix
tel: 26 637
