Landets ekonomi, säkerhetspolitiken, skattepolitiken och arbetsrätten, lagar och förordningar. Och så självstyrelselagen, sjöfartsstödet och skattegränsen.
Den kommande mandatperioden kommer att bli arbetstung för den av de femton kandidaterna på de åländska listorna som väljs in i riksdagen i morgon. Men tyngden i frågorna och omfattningen av arbetsbördan som den kommande åländska riksdagsledamoten får är också ett bevis för hur viktigt det är att Åland visar att riksdagsvalet är viktigt också här.
För det är lätt att strunta i att rösta. Det kan tyckas avgjort på förhand. Man kan tycka att en ledamot av 200 inte spelar någon roll i det stora hela eller att Helsingfors ändå aldrig lyssnar på vad Åland vill.
Men att falla för dessa argument vore att ge upp, att vika sig för en tuff uppgift.
Och det är inte det åländska sättet. I stället är det åländska sättet att göra det bästa av den givna situationen.
”Nu ska vi arbeta”, sa Julius Sundblom efter att Åland förlorat i Genève och han tvingats inse att öriket också i fortsättningen skulle lyda under Finland.
Och arbetat har ålänningar, inte minst politiskt.
När den nya riksdagen tillträder är det oerhört viktigt att Åland har en kompetent och driven riksdagsledamot som kan föra Ålands talan i riksdagen, men också agera vakthund när förslag som inte gynnar självstyrelsen läggs.
Det är lika viktigt att riksdagsledamoten kan visa upp ett rejält mandat i Helsingfors. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att just den valda ledamoten har fått alla röster, minst lika viktigt är det att visa att ålänningarna lägger så stor vikt vid att en bra kandidat väljs att en stor del av befolkningen faktiskt använde sin rättighet att i ett fritt val lägga sin röst på den kandidat hen vill.
Det är den andra sidan av valdagen, rätten att rösta. Precis som professor emeritus Göran Djupsund säger i dagens Ålandstidningen är demokratin på tillbakagång i världen. Färre har i dag möjlighet att fritt välja sina företrädare och fritt säga sin mening.
Att lägga sin röst i den finska riksdagsvalet gör förvisso ingen skillnad i Ryssland, Kina eller Eritrea.
Men det är vårt sätt att visa världen att i ett fritt land väljer vi de vi vill ska representera oss.
Winston Churchill, den legendariske brittiske premiärministern som ledde kampen mot Hitler, sade en gång: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra”. Det gäller ännu. Och det yttersta beviset att så är fallet kommer när valsedeln läggs i urnan bland alla andra röster.
I morgon avgörs det vem som ska styra Finland de kommande fyra åren, och vem som ska representera alla ålänningar i riksdagen. Det finns femton kandidater att välja mellan och den här ledarsidan tar inte ställning till vem av dem som kan göra jobbat bäst. Det är ditt jobb.
Däremot tar vi kraftfullt ställning för att så många som möjligt bör ta sig till vallokalen – om man inte redan gjort det genom förtidsröstning, förstås – och visa att demokratin står stark på Åland och att Åland tänker fortsätta att arbeta oavsett hur tungt läget verkar.
Det är det åländska sättet.
Jonas Bladh
tel: 266 38
