För många ålänningar står firandet av Europadagen inte högt på agendan. EU har förvisso givit Åland och ålänningarna en rad möjligheter. Samtidigt gnager många EU-relaterade frågor och ålänningen blir liksom andra nordbor i många fall att känna sig utanför den europeiska gemenskapen.
Vi upplever att vi inte lyckas ta tillvara fördelarna fullt ut och EU ses mer som en byråkratiskt koloss än en möjlighet.
Trots detta har det åländska EU-medlemskapet givit Åland en stabilare ekonomisk miljö att verka i och inte minst kan vi röra oss fritt inom Europa. Vi har möjligheten att ta del av den gemensamma marknaden – även om skattegränsen ställer till det rejält för det landbaserade näringslivet. Samtidigt som det är ett resultat av vårt eget behov av undantag. Att Åland har haft stora utmaningar med att ta för sig av den interna EU-marknaden, exklusive Finland och Sverige, har rapport efter rapport påvisat.
Det är en utveckling som visade sig tidigt då Åland redan som ny EU-medlem tydligt knöts närmare den finländska interna marknaden. Helt i motsats till de flesta andra regioner i Finland och Sverige, som efter EU-inträdet ökat sin handel med övriga EU.
Ålands statistik- och utredningsbyrå (Åsub) har i omgångar lyft fram detta och visat på Ålands stora utmaning i att kunna tillgodose sig den potential som den inre marknaden medför.
Förklaringen till detta, enligt Åsub, ligger i att Ålands statsrättsliga ställning inordnar Åland i en institutionell struktur som styr näringslivets marknadsutbyte mot Finland. En gradvis omorientering av det åländska näringslivet skulle dessutom i första hand medföra att ett ökat utbyte med Sverige och inte med övriga EU. Detta för att den åländska ekonomin i dag är så knuten till närregionerna.
Förklaringsmodellen är en beskrivning av hur det har sett ut och hur det i dag. För att i framtiden lyckas ta del av den inre marknaden, med närmare 447 miljoner invånare, behöver Åland göra vissa ändringar.
För det första måste Åland hitta en lösning på skattegränsen. Regering efter regering har försökt men misslyckats. Kraftsamling krävs och ett enat åländskt lagting måste sätta frågan i första rum. Vidare kan Åland göra mer för att utveckla tjänstesektorn samt locka relevant kompetens till Åland så att åländska bolag kan börja sin resa ut på den europeiska marknaden. Båda dessa insatser skulle öppna Åland för handel med övriga EU.
EU:s inre marknad är således fortfarande en outnyttjad potential för det åländska samhället. Samtidigt har många ålänningar tagit EU:s friheter till sig och allt från åländska studenter till semestrande ålänningar kan varje dag nyttja de friheter som EU-medlemskapet medför.
Det betyder inte att Åland enbart ska hylla EU och inte utmana dess strukturer – nej, tvärtom. Åland och övriga Norden ska stå upp för det nordiska perspektivet och sprida vårt sätt att se på omvärlden. Inte ställa oss vid sidan om eller tro att ett utträde är det enda och rätta svaret. EU är bra för Åland och för Norden i stort. Men med en lite mindre offerkofta kunde vi börja se fler fördelar och sakta men säkert ta för oss mer av allt det som EU har erbjuda. Allt från en stor inre marknad till investeringsbidrag.
Slutligen får vi inte glömma att Åland genom EU-medlemskapet är en tryggare och säkrare plats.
Oavsett om vi ser till ekonomiska eller säkerhetspolitiska aspekter har EU-medlemskapet, trots skavanker, tjänat Åland väl. Det vet vi nu snart 30 år efter EU-inträdet och det är, om inte annat, värt att fira.
Daniel Dahlén
