Mobbning är ett utbrett arbetsmiljöproblem och skapar otrygga arbetsplatser. Att vara den som blir utsatt innebär lidande och hälsorisker, många drabbas av fysiska och psykiska besvär. Det kan också få stora konsekvenser för företaget eller organisationen i form av minskad produktivitet, effektivitet och kvalitet. Dålig arbetsmiljö kan snabbt bli en kostsam affär för arbetsgivaren, och det skadar dess anseende.
Mobbning är komplext. Det kallas ibland för de tusen nålstickens tortyr. Till en början kan det vara en diffus känsla av att något inte stämmer, efter en tid bildar många subtila händelser ett mönster. Det kan ske på så utstuderade sätt att det i vissa fall är svårt att upptäcka och därmed svårt att komma åt.
I definitionen ingår att det råder maktobalans där den utsatta är i underläge. Exempel på härskartekniker är nedsättande kommentarer, osynliggörande, utfrysning, ryktesspridning och skuldbeläggning.
Ett vanligt förlopp är att det uppstår en konflikt mellan kollegor om något, sakfrågan utvecklas till en personkonflikt. När den utsatte sedan hamnar i underläge är mobbningen ett faktum.
De som mobbar kan drivas av ett begär att få makt men ibland kan det vara så enkelt att det handlar om avundsjuka. Det finns välkända faktorer som ökar risken att mobbning uppstår på arbetsplatsen, som rollkonflikter, hög arbetsbelastning, förändringar, otydligt ledarskap från chef och högre ledning.
Varningssignaler är samarbetssvårigheter, sökande efter syndabockar, ett spänt arbetsklimat, en jargong eller sätt att skämta som alla inte är bekväma med, hög sjukfrånvaro och hög personalomsättning.
Om den drabbade går till chefen och denne inte tar upplevelsen på allvar förvärras situationen. För att ens kunna upptäcka mobbning, och vara ett stöd för den som är utsatt, krävs det att chefen har tillräckliga kunskaper om vad det är och hur det tar sig uttryck. En okunnig chef kan bagatellisera medarbetarens upplevelse, avfärda personen som jobbig och illojal eller till och med ge den skulden. Det är inte bara nonchalant, det bäddar också för att mobbningen trappas upp.
Ibland är chefen själv en del av mobbningen, generellt brukar det sägas att kollegor och chefer står för hälften var av fallen. Det är inte bara lågpresterande och omotiverade medarbetare som hamnar i skottelden. Forskning visar att det ofta är drivna och skärpta anställda som utsätts (Källa: Harvard Business Review). Hierarkiska chefer skapar också lätt hierarkiska företagskulturer, där blir duktiga medarbetare ett hot mot deras egen position.
Riskerna minskar på en arbetsplats där ledningen gjort klart att man inte accepterar kränkande beteenden eller där det finns starka antimobbningsnormer i arbetsgruppen. Om det ändå skulle inträffa behöver arbetsgivaren ha en beredskap med klara och tydliga rutiner för hur man ska göra. Ska policyn efterlevas måste arbetsgivaren tydligt markera, i både ord och handling, att man står bakom den och omedelbart agerar om det upptäcks att någon bryter mot den.
Arbetsgivaren har arbetsmiljöansvaret och makten att sätta stopp. Tyvärr låter många chefer situationen gå för långt innan de agerar.
Chefer behöver redan tidigt motverka bildandet av olika grupperingar, vara uppmärksamma på signaler på att något inte verkar stå rätt till i arbetsgruppen, och våga fråga. Då kan det motverkas att kränkande särbehandling uppstår eller eskalerar till mobbning. Att förebygga handlar också om att få syn på och motverka organisatoriska risker.
Kränkningar och mobbning hör inte hemma på en god och fungerande arbetsplats, det är ett symtom på att den inte mår bra. Forskning visar att organisationer som arbetar med den psykosociala arbetsmiljön systematiskt presterar bättre. Ibland måste det till krafttag för att bryta en destruktiv kultur och skapa en arbetsmiljö som har högt i tak, är produktiv och frisk.
Linda Blix
tel: 26 637
