I tre delar har Ålandstidningen träffat aktörerna som hittills anmält intresse för att vara med i Ålands resa mot att bli ett Östersjöcentra för fossilfri elproduktion. Landskapsregeringen (LR) har avsatt två större områden norr om Åland för vindkraft och såväl finländska Ilmatar som svenskägda OX2 har redan etablerat verksamhet på Åland i väntan på att områdena ska auktioneras ut.
I intervjuerna har de tre ministrarna som handhar satsningen, Harry Jansson (C), Fredrik Karlström (MSÅ) och Christian Wikström (Ob) beskrivit hur de ser på projektet. Tvärt emot vad man kan tro, inte minst efter att lagtinget med röstsiffrorna 27–2 sagt ja till att LR ska gå vidare med projektet, finns det tydliga skiljelinjer i ministertrojkans syn på jätteprojektet.
Fredrik Karlström vill skynda på processen, Christian Wikström vill ta det lugnare och skaffa så mycket information som möjligt. Huvudansvarige ministern Harry Jansson ligger lite mitt emellan, och det är nog där processen kommer hitta sitt tidsschema.
För vindkraftssatsningen är, efter lagtingets beslut, en fråga som parlamentet i sista hand kommer att bestämma över och där är majoriteten som sagt överväldigande för att Åland ska upplåta stora havsområden för vindkraft.
Självfallet finns det en hel del invändningar mot ett så stort projekt – det största som involverat självstyrelsen. Stora projekt skapar alltid oro eftersom tron på att ”man vet vad man har, inte vad man får” är stark hos de flesta av oss. Och oro ska man ta på allvar.
Det är därför bra att båda bolagen som etablerat sig på Åland lägger ansenlig tid på att försöka nå ut med information, ha möten, skriva insändare och delta i debatten. Mer information har aldrig varit negativt, och mycket information och stor öppenhet är det främsta sättet att bekämpa oro för det nya.
Men i en debatt som, så som det allt för ofta numera är, styrs till stor del av känslor är det viktigt att vara kritisk till alla uppgifter som ges, och försöka bedöma källorna till informationen.
Allt för ofta ter sig debatten kring stora samhällsfrågor så att endera sidan, men nästan alltid den som är emot det nya, slänger ur sig fråga på fråga vare sig de har bäring, redan är besvarade eller över huvud taget är relevanta. Sedan ses den som står för förändringen som ”skyldig” att ge svar.
Det är varken ett bra eller särskilt snyggt sätt att föra debatt på.
Vår planet står inför en enorm utmaning att klara klimatkrisen, och ett av de tydligaste svaren på gåtan om hur vi ska ställa om är att elektrifiera vårt samhälle. Det innebär att vi kommer behöva mer energi, mycket mer energi. Och den måste komma från källor som inte skitar ned mer, som inte gör mer skada än nytta.
Vindkraften är en sådan källa. När sedan, enligt vad de som vet betydligt mer om lämpliga förhållanden vad gäller vindkraft än undertecknad, vattnen runt Åland är väl lämpade för vindkraft är det ett gyllene tillfälle för ett samhälle som skriker efter nya intäktsben.
När situationen kring vindkraften presenteras av intressenterna, när de berättar hur samhället inte ska behöva betala något alls och hur pengarna kommer att strömma in i landskapets och kommunernas kassor, så låter det för bra för att vara sant.
Om det är så återstår att se, och med all säkerhet kommer inte alla guldkantade profetior att uppfyllas och alla kassakistor kommer säkerligen inte att svämma över alla breddar.
Men ändå: om bara en del av de utmålade fördelarna med vindkraftssatsningen blir sanna så kommer det vara oerhört viktigt för Åland under många, många år framöver.
Ålands ekonomi är svag, tillväxten har varit mycket låg eller till och med på minus under ett antal år. Vi känner alla till utmaningarna för den så viktiga rederinäringen. Det behövs helt enkelt nya satsningar för att samhället ska klara ekonomin framöver. Näringsminister Karlström ser vindkraften som den fjärde utvecklingssteget i det åländska näringslivet och det är lätta att se logiken i resonemanget.
Men vad är då baksidan av myntet, för ett sådant finns det på alla mynt? Vi måste ge upp ett eller flera orörda havsområden, kanske stå ut med att se vindmöllor bryta horisonten, eventuellt ett värdetapp på vissa fastigheter längst den norra kusten.
Är det värt vad vi har att vinna på vindkraften? Det är egentligen den stora frågan i sammanhanget. Och den frågan kan bara var och en svara på för oss själva.
Eller som Anders Wiklund, OX2, uttryckte det: ”Om man tycker att det är skitfult när man är ute med båten, så ja, det är konsekvensen. Men det måste vägas mot hela uppsidan”.
Jonas Bladh
tel: 266 38
