”Vi är skeptiska”, sade Marcus Måtar, Obunden samlings gruppledare, i torsdagens Ålandstidningen om det kommande förslaget till kriskommunlag som vice lantrådet Harry Jansson (C) förbereder. Ob ställer sig ytterst tveksamma till att införa kriterier som kan påkalla att en kommun kan klassas som kriskommun av landskapsregeringen och därmed, efter prövning, kan tvingas ihop med en annan kommun.
Måtar anser att man i stället ska ”se till att kommunerna får tillräcklig med landskapsandelar” så att de klarar sig.
Harry Jansson, å andra sidan, säger att han tänker ta strid för sitt lagförslag. Han säger att han tänker ta striden ”både inom Centern, landskapsregeringen (LR) och i lagtinget”. Det är intressant, men vi återkommer till det.
Bakgrunden till att en kriskommunlag alls är på tapeten är dels att Finland har instiftat en sådan, dels att kommunreformen som den förra landskapsregeringen drev slängdes i soptunnan av den nuvarande och att de kommunutredningar som gjorts om frivilliga samgångar runnit ut i sanden.
Samtidigt är en handfull kommuner hårt pressade ekonomiskt.
Till en del beror det på att kraven på kommunerna har höjts genom lagstiftning som lagtinget beslutat om, men landskapsandelarna har inte höjts för att kompensera kostnadsökningarna som de nya uppgifterna givit.
Oavsett anledning är frågan om hur kommunernas framtid ska te sig lika långt från svaret i dag som det var när den förra regeringen lade fram sitt regeringsprogram och deklarerade att man ämnade slå ihop Ålands kommuner i en stor reform.
Det enda som egentligen har hänt, är att kommunerna får en smärre ekonomisk kompensation i årets landskapsbudget, men det är mer att betrakta som en lappa och laga-insats snarare än en långsiktig lösning. LR har inte levt upp till Obundnas och Centerns vallöfte om att återställa de fyra miljoner som den förra landskapsregeringen drog bort från landskapsandelssystemet.
Anledningen till detta är densamma som varför Marcus Måtars mycket enkla lösning på kommunfrågan – att öka landskapsandelarna tills dess att kommunerna går runt – inte håller. Landskapet har inte råd.
Årets budget visar på ett minus om 19 miljoner euro. Ja, man kan absolut ha invändningar mot att landskapet inte anpassat sina utgifter lika väl som kommunerna då intäkterna stigit kraftigt samtidigt som underskottet ökar, men likväl är situationen den att det saknas 19 miljoner i landskapets räkenskaper för att man ska nå en budget i balans.
Det går helt enkelt inte att höja landskapsandelarna tillräckligt mycket för att hålla alla kommuner på svarta siffror. Det vet landskapsregeringen, och det vet Måtars Obundna parti, och därför har inte andelarna återställts.
Så varför lutar det då åt att det inte blir någon kriskommunlag? Den ska ju vara för att garantera att alla ålänningar får sin lagstadgade service.
Det första och största hindret är att lagen kommer vara tvingande. Den kommer att vara tvingande för den kommun som anses vara i kris, och den kommer vara tvingande för en eller flera kommuner som har sina ekonomier i balans då dessa kan tvingas ta den krisande kommunen under sina vingar.
Det var just det tvingande i kommunreformen som C och Ob motsatte sig allra mest under den förra mandatperioden. Harry Jansson måste lyckas med konststycket att förklara varför tvingande lagstiftning var fel då, men rätt nu. Hittills har han uppenbarligen inte lyckats övertyga de Obundna.
Men oppositionen till förslaget är större än så. Jansson sade, som tidigare nämnts, att han tänker ta striden också i sitt eget parti. För även inom Centern finns ett stort motstånd mot en tvingande mekanism som öppnar för att kommuner ska slås ihop. Det blir en grannlaga, och förmodligen övermäktig, uppgift för Jansson att vinna tillräckligt många röster i båda partier för att lagen ska bli verklighet.
Kriskommunlagen och de två kommunutredningarna som Siv Sandberg genomfört var den här landskapsregeringens svar på den förras regeringens kommunreform. Nu ser det ut som att dessa insatser, lika reformen, kommer att leda till noll och intet.
Och kommunfrågan söker fortfarande efter svar. Framåt måste diskussionen leta sig upp ur de skyttegravar som redan grävts djupa och fortfarande grävs, för att i stället bli ett vuxet samtal om det åländska samhällets framtida organisation. Att bara hiva in pengar löser inte de problem som finns, det bara förflyttar dem.
Jonas Bladh
tel: 266 38
