Remissdebatten om landskapsregeringens (LR) budgetförslag i november blev rekordlång och var inte slut förrän efter runt 22 timmars ivrigt meningsutbyte. Under onsdagen och torsdagen var det dags för returmötet, efter att finans- och näringsutskottet lämnat sitt betänkande.
Det var på nytt fräna ord, hårda utspel, anklagelser som kastades fram och åter, fingrar som pekades. Men det fanns också något annat, något som inte längre känns som något sådant där som politiker säger för att se ut som ”den vuxne i rummet”.
Vädjandena om samförståndslösningar, om att kliva upp ur skyttegravarna och att sätta sig ned och diskutera över parti- och blockgränser blev fler och mer innerliga. Och nu var det inte bara de nyaste ledamöterna i salen – de har uttryckt sina förhoppningar om samförstånd hela mandatperioden – utan också ärrade veteraner.
Kan det rent av vara så att våra folkvalda i lagtinget till slut tröttnat på sig själva, på tjafsandet och skyllandet och krigandet?
De senaste två mandatperioderna har varit mycket oproduktiva sju år i åländsk politik. Den förra landskapsregeringen hade stora ambitioner och stor frenesi i de reformer man lade upp. Men i de två största, kommunfrågan och kortrutten, lyckades man inte vinna bredare understöd än 16-17 mandat.
Sedan kom valet, Centern och Obundna tog över och gjorde vad man lovat i valrörelsen. Man rev upp besluten. Och skyttegravarna grävdes minst lika djupa från den nya oppositionen som den gamla.
Landskapsregeringen under Veronica Thörnroos (C) döpte sitt regeringsprogram, som presenterades i december 2019, till ”Tillsammans för Åland”. Men den illa ihopsatta regeringen har inte levt upp till namnet på sitt regeringsprogram särskilt väl. Inte heller dess kungsord, att stora frågor ska ha brett stöd i lagtinget, har man lyckats förverkliga.
I stället har första halvan handlat om pandemihantering – vilket LR skötte väl – och den andra om att hantera sitt regeringslag – vilket man inte skött väl.
”Tillsammans” har mer blivit ”var för sig”. Det är inte enbart regeringspartiernas fel, varken den här mandatperioden eller den förra. Då var Centerns skadeskjutet efter att förlorat valet och inte fått plats i landskapsregeringen. Man valde en konfrontatorisk linje mot den nya regeringen.
Den här mandatperioden har varit lite av tillbakakaka från oppositionsbänken där de forna regeringspartierna numera huserar och som sagt inte tillåtits varit en del av besluten.
Kanske, kanske var veckans budgetdebatt ändå ett tecken på att lagtinget polariserat sig trötta. Kanske är det verkligheten med en ekonomi som är på nedgång, ett underskott som växer, kommuner med problem och en skattegräns som både orsakar kostnader för företag och huvudvärk för de folkvalda som skapar ett ofrånkomligt oomkullrunkeligt behov av andra lösningar än de låsningar vi haft i sju år.
Från i stort sett alla partier kom vädjanden om ett nytt sätt att arbeta, om samling i den svåra tid vi lever i och inför de stora frågor som Åland ofrånkomligen måste lösa.
Och de har förstås alldeles rätt. Det går inte att fortsätta i samma spår som lett oss hit.
Åland står inför stora utmaningar på flera områden. Inför beslut som måste fattas med stort politiskt mod, men också med så breda majoriteter att de överlever både ett och två val.
På måndag röstar lagtinget om landskapsregeringen budgetförslag med finans- och näringsutskottets ändringsförslag. Då kommer landskapsregeringen att förlora i minst en fråga (borrpengar) och kanske två till (Prästösundsbron och Svinö holme).
I den infekterade tunnelfrågan sprack regeringen och det borde lett till en rejäl regeringskris, men gjorde det inte. Det parlamentariska systemet på Åland är, som det påpekades flera gånger under budgetdebatten, om inte kraschat så i alla fall gravt krockskadat.
Det har framförts idéer om allt från att överge parlamentarismen och återgå till en landskapsstyrelse till att ställa krav på kvalificerade majoriteter för större beslut. Vad som är bäst och riktigt är svårt att säga – men partierna bör ta en debatt inför kommande beslut om att uppdatera lagtingsordningen.
Den åländska politiken är trasig i dag. Systemet har stora brister och prestige styr för många frågor.
Hoppet om en annan framtid finns dock tack vare de senaste dagarnas debatt. Måtte bara utsträckta händer hitta andra.
Jonas Bladh
tel: 266 38
