Polariserade debatter är, tyvärr, vardag. I min forskning har jag sett hur olika grupper av människor bygger murar runt likasinnade och mot oliksinnade och hur detta möjliggörs av att vi lever en stor del av våra liv på sociala medier. Hur blir det så? Hot mot våra världsbilder, må det vara kommunfusioner på lokal nivå eller säkerhetspolitik på global nivå, väcker känslofyllda debatter om vilken framtida verklighet som är sann.
Ett narrativt perspektiv hjälper oss att förstå hur individer eller grupper av individer skapar olika syner på vad som händer i världen. Narrativ är berättelser som vi intalar oss själva och som vi berättar om oss själva till andra. Min tes är därmed att polarisering sker på grund av att motpartens narrativ inte resonerar med oss, delvis därför att vi själva är förblindade av en specifik berättelse. Vi misslyckas att förstå att det finns olika tolkningar och därmed olika versioner av händelser och verkligheten. Vi misslyckas att ta fasta på vilka narrativ som på riktigt binder oss samman.
Varför är det då så viktigt att belysa berättelser i fråga om polariseringsfenomenet? Vi tar del av berättelser, om så fiktiva, dagligen genom olika media vi konsumerar. Vi tänker sällan på att vi själva faktiskt bidrar till att upprätthålla narrativ i samhället. Ett exempel är återgivanden av stereotypiska karaktärsskildringar av personer, grupper och situationer. Till exempel att benämna Svenskfinland som ankdammen bidrar till att institutionalisera historien om en privilegierad men inåtvänd minoritet på samma sätt som ”Den amerikanska drömmen” framhåller individens fortsatta egna ansvar för välstånd i USA.
Dessa berättelser vi skapar – både medvetet och omedvetet – handlar till mångt och mycket om sökandet efter en känsla av sammanhang och om stabilitet. De hjälper oss att komma underfund med hur allt hänger samman, varför en specifik förändring sker och föreställa oss vart vi är på väg. Narrativ är därför starkt kopplade till identitet. De ger oss svar på frågan ”vem är jag (vi) och vem kommer jag (vi) att bli”. När detta sker kollektivt, såsom på sociala medier, kan konflikter uppstå om vem ”sanningen” tillhör vilket föder ett ”vi” mot ”dem” tänk.
I brexitdebatten för ett par år sedan kunde man identifiera en återgång till den historiska gyllene eran, för att inte tala om idealsamhället som porträtteras i Trumps slogan ”Make America great again”. Polariseringsfenomenet från ett narrativt perspektiv är därmed helt rimligt och härstammar initialt inte alltid från ren ondska eller illvilja, utan från komplexa sociala och diskursiva mekanismer.
Tillbaka till min tes: finns det en lösning på polariseringsproblematiken från ett narrativt perspektiv? Jag har goda nyheter: narrativ är sociala konstruktioner. De skapas kollektivt av aktiva interaktioner mellan individer. De lever ständigt och utvecklas. Individer har därmed (delvis) makt att förändra narrativ. Den internationella och nationella debatten om Finlands inträde i Nato är ett färskt exempel på hur vi skapar nya inkluderande narrativ. Nato som global aktör symboliserar en historisk institution, till vilken Finland stärker den historiska kampen mot öst. På nordisk nivå står vi fortsättningsvis enade i framtiden med vår historiska systerstat Sverige som skaldar ”Finlands sak är vår”.
Slutligen vill jag uppmana till att vi alla iakttar oss själva i förhållande till omgivningen. Polariserade debatter föds på sociala medier och förvärras av algoritmer. Här vilar spridningen och utvecklingen av narrativ i Metas händer. Den extremt snabba utvecklingen av artificiell intelligens medför en konstant överhängande risk för fabricerade sanningar då inte bara text utan även fotografier kan manipuleras.
Vi har alla ett kollektivt ansvar att fundera på vilka debatter jag deltar i och i vilka sammanhang. Hur bidrar jag att upprätthålla en specifik världsbild? Och det viktigaste av allt: hur bidrar jag som samhällelig medförfattare till att förändra ett narrativ?
Eva-Lena Lundgren-Henriksson
Ekonomie doktor och forskardoktor vid institutionen för företagsledning och organisation
Hanken Svenska Handelshögskolan
Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
