Delat ansvar är inget ansvar lyder de gamla orden. Det är visdomsord som stämmer bra in på de åländska kommunalförbunden.
Oasen överskrider budgeten med 500.000 euro och Kommunernas socialtjänst (KST) har ett budgetförslag som ökar kostnaderna med 6,2 procent för 2023.
Det är ingen nyhet att kommunalförbund har svårt att hålla kostnaderna nere. För den som har följt de åländska kommunalförbundens utveckling är det tydligt att samma sak dyker upp år efter år – bristande ekonomisk styrning.
Överskridningar av budgetar och äskande om mer medel är en del av vardagen och det finns stora brister i kravställandet. Därför är Jomala kommuns förslag om en modell där det finns en värdkommun ett bra förslag.
Jomala kommun framförde i en diskussion kring Oasens framtid att de vill se över modellen för hur Oasen styrs. Förslaget går ut på att Jomala ska bli värdkommun och sköta driften och sedan hyra ut platser till övriga kommuner.
Förslaget är inte på något sätt nytt utan det har framförts tidigare, men kanske inte lika konkret som denna gång.
Det är förståeligt att Jomala kommun vill se en ändring av modellen. Styrningen av kommunalförbunden brister.
Orsaken till denna brist är mångfacetterad men i grund och botten handlar det om att det är någon annan som betalar. Kommunalförbunden behöver inte ta direktansvar för intäktssidan utan kostnader skickas enkelt vidare till kommunerna. Visst finns ett kostnadsmedvetande även i kommunalförbunden, men inte alls på samma nivå som i en vanlig kommun där man behöver ta ansvar för hela kedjan.
Precis som Jomalas kommundirektör Christian Dreyer lyfter i en intervju i Ålandstidningen är tanken om en modell med en värdkommun något som skulle effektivisera Oasen. Genom att bli en del av en större kommunal förvaltning blir styrningen mer effektiv och mer pengar blir över till vårdtagarna.
Förslaget stötte dock på patrull. Mycket av kritiken handlar om att mindre kommuner uppfattar att de hamnar i händerna på en större kommun om modellen om en värdkommun går igenom. Det finns även en farhåga hos de mindre kommunerna att de mister kontrollen och får svårt att påverka i en värdkommunsmodell.
Allt detta går dock att reglera genom olika avtal och det torde inte vara ett större problem att komma framåt med frågan. I synnerhet när uppsidorna med en värdkommunsmodell är så många.
Förbundsstyrelsen för Oasen har nu fått i uppgift att se över ägarstrukturen och de ska sedan ta fram en modell som ska presenteras för kommunerna. Väl så, men i det stora handlar detta om politik och vad de olika kommunerna vill.
Kanske är det lättare om förbundsstyrelsen kommer med ett förslag, men nog vore det på sin plats om samtliga ägarkommuner skulle lyfta detta på en högre kommunal nivå för att därigenom hitta en gemensam mer ekonomisk hållbar lösning.
Daniel Dahlén
daniel.dahlenalandstidningen.ax
