För en dryg vecka sedan skrev Obunden samlings nyvalde partiledare Marcus Måtar en insändare i Ålandstidningen där han efterlyste att den här ledarsidan ska ta upp områden där offentlig sektor konkurrerar med privata intressen. En alldeles utmärkt idé, och något som förvisso gjorts flertalet gånger tidigare men absolut bör göras på nytt. Nu till exempel.
I sin insändare efterlyser Måtar debatt om ett antal offentliga verksamheter som konkurrerar med privata företag. ”Att offentliga verksamheter konkurrerar med privata är ett stort otyg som samhället lider av i längden. Man kan ta som exempel: Mariehamns stads olika fastighetsaffärer, tvärgående linjen, Åland Posts transportverksamhet, Svinryggen/Mise samt Åda”, skrev Måtar i insändaren.
Det är en bra start, det finns dessvärre än fler exempel. Lägger vi sedan till områden där privatiseringar helt eller till delar har varit aktuellt i debatten blir det än fler. Väghållning, servicesedlar i omsorgen, landskapet som fastighetsägare/uthyrare och så vidare.
Precis som Måtar skriver är det här ett område som måste belysas. Emellanåt riktas också lagtingets sökarljus mot dessa områden, men allt för sällan. Och när den osunda konkurrensen från det offentliga, eller möjligheten att föra över verksamhet i privata händer, diskuteras strandar debatten snart på den klassiska politikerklyschan att det måste utredas.
Men det görs i princip aldrig.
Samtidigt har lagtinget i år efterlyst både en genomgripande debatt om, och konkreta åtgärder för, en mer aktiv näringspolitik från landskapets sida. Vi vet att tillväxten på Åland de senaste 10–15 åren varit liten för att inte säga obefintlig.
Ett bra ställe att börja på för de som förvaltar den offentliga sektorn skulle vara att se på den egna verksamheten för att stärka det privata näringslivet.
Om Marcus Måtar menar allvar med att intressera sig för frågan om osund konkurrens från offentlig sektor gentemot privata företag borde han föreslå en rejäl granskningskommission.
Syftet med kommissionen borde vara två; på vilka områden utgör offentlig verksamhet osund, hämmande konkurrens visavi privata företag, och vad kan man göra åt det.
Då kan man få svar på om Postens transporter skadar andra åkerier finansiellt och hur mycket. Då kan man få svar på om privata vårdinrättningar och omsorgsföretag kan klara av att ta över delar av den offentliga verksamheten inom vård och omsorg, och om det skulle gynna patienterna eller inte.
Då kan få svar på om samhällsnyttan skulle vara större om Landskapets fastighetsverk, Åda eller andra myndigheter köpte tjänster externt i stället för att anställa folk och därigenom konkurrera om arbetskraften med privata företag.
Då kan man se hur stora problemen är i kommunerna, och vad man i sådan fall har för möjligheter att rätta till ofoget.
Och då, om jag trots att Måtar inte vill att jag talar om tidningshusen egna sjuka mor tillåts göra just det, kan politikerna också se om man behöver förtydliga uppdraget till Ålands radio i det mediepolitiska programmet i en tid då medievärlden förändras och det skattefinansierade public service-bolaget i dag utgör en osund konkurrens gentemot tidningarna.
Man ska inte ha för höga förhoppningar om att utredningar är nyckeln till framgång, det vet alla vi som bevakat politik under ett antal år. Och man ska vara återhållsam med att önska nya utredningar eftersom politikerna är väldigt duktiga på att tillsätta dem helt utan uppmaning.
Icke desto mindre vore en genomgripande granskning av hur och i vilken omfattning det offentliga Åland konkurrerar på osunda, orättvisa villkor gentemot privata företag en oerhört viktig byggsten i en framgångsrik näringspolitik för ett landskap utan beskattningsverktyg.
Men jag kan samtidigt förstå att det kan verka skrämmande för många med makt, eftersom en sådan utredning med stor sannolikhet skulle följas av krav på förändring.
I dag kan man alltid skylla på att ”det måste utredas”. Låt oss begrava det svepskälet och lägga grunden för ett sundare och mer välgödslat näringslivsklimat.
Jonas Bladh
tel: 266 38
