Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande har de senaste dagarna varit föremål för debatt i lagtinget. En mycket bra debatt med kloka idéer och inte minst en gemensam bild om det utsatta läge som självstyrelsen befinner sig i. Ett läge där det åländska samhällets fundament är utsatt för stark erodering och där framtiden är oviss. Där självstyrelsen varande gång efter annan prövas och ifrågasätts från statsmaktens institutioner och där självstyrelsens juridiska plats i förhållande till den finländska grundlagen är oklar.
Redogörelsen från nämnden presenterades av Anders Eriksson (ÅF). Det var en samstämd nämnd som tydligt pekar på de stora bristerna med den åländska självstyrelsen. Hur situationen bara har blivit värre under det gångna året. Hur långt Åland och Finland står från varandra och där Åland allt mer uppfattas som grus i maskineriet hos de finländska myndigheterna. Där Finland glömmer bort sina förpliktelser gentemot Åland. Att det var Finland som fick Åland mot att de gav Åland självstyre och garanterade en så utvecklad självstyrelse som bara möjligt inom nationens gränser. Där garantier gavs Åland så att Åland skulle fortsätta få vara ett svenskspråkigt örike – ett löfte som blir allt svårare för Finland att upprätthålla. Dessutom blir det allt tydligare, som Gyrid Högman (C) konstaterade i debatten, att Finland glömmer bort sina åtaganden och sina förpliktelser samt den avbetalning Finland åtagit sig genom att ta självstyrelsen under sina vingar. En självstyrelse som är garanterad genom det internationella samfundet.
Frågan problematiserades från flera håll i lagtinget och bland annat tryckte Gyrid Högman på den okunskap som finns gällande självstyrelsen. Inte bara i Finland utan även på Åland. Hur vi glömmer bort vårt samhälles behov av självstyrelsen. Hur vi glömmer att vi inte skulle ha de rederier vi har, den höga sjukvårdskompetensen, framgångsrika it-bolag och en skola i världsklass om vi inte hade vår självstyrelse.
Vi har tagit självstyrelsen för given. Vi har inte ägnat självstyrelsen tillräckligt med tid, utvecklat den men framförallt lärt oss tillräckligt om självstyrelsen. Stora kunskapsluckor finns även på Åland gällande självstyrelsen och dess vikt för det åländska samhället. Vi måste själva få en bättre bild av självstyrelsen. Inte bara politikerna utan hela Åland.
Gyrid Högman gjorde det bra när hon i debatten, utan att skuldbelägga någon, konstaterade att det lätt blir så i goda tider och att även hon inte hade insett de stora bristerna vi har i självstyrelsen innan hon blev ledamot av lagtinget
Under debatten lyftes, av flera ledamöter, behovet av att få en bättre dialog med den finländska regeringen. Behovet att verkligen få en ömsesidig respekt och förståelse. Att faktiskt, liksom Tage Silander (MSÅ) konstaterade, få ett svar av Finland vad de vill med självstyrelsen. Hur Finland vill utveckla självstyrelsen och hur de ser på problembilden. Det kan inte bara vara upp till Åland att komma med förslagen. Det är trots allt Finland som erbjudit Åland självstyrelse och därigenom har man förpliktelser.
I det enkla kan man konstatera att regeringen Sanna Marin har ett regeringsprogram som respekterar den åländska självstyrelsen samt det åländska folkets rätt till självbestämmande. I praktiken har däremot ministerier och enskilda ministrar helt ignorerat självstyrelsen och de förpliktelser som Finland som stat har gentemot Åland, det åländska folket och inte minst mot det internationella samfundet som en gång gav Finland rätten till Åland.
Resultat har blivit att hela självstyrelsen satts i gungning. Detta i en tid där självstyrelsen går mot firandet av 100- årsdagen.
Ålänningar i stort, men i synnerhet finländska statsmakten, har brustit i sin hantering av självstyrelsen och vi måste nu alla ta ansvar. I alla fall om vi vill se ett framtida blomstrande åländskt samhälle.
Roger Nordlund (C) sade i debatten något som i mångt och mycket summerar vad vi nu står inför. Han jämförde den åländska självstyrelsen med ett husbygge. Ett bygge där vi länge pratat om hur vi ska kunna utöka antalet våningar, men där vi nu ser att grunden håller på att gå sönder. Där det finns djupa sprickor och mycket arbete måste läggas ner för att komma på banan igen innan nästa steg kan tas.
Åland står inför en av sina största utmaningar någonsin. Det krävs att vi tillsammans hjälps åt för att ta nästa steg och envetet kämpar för det vi har rätt till. Inte tar självstyrelsen för given utan lär oss försvara den, stå upp för den och inte minst arbeta för att utveckla den. Däremot måste vi göra allt i rätt ordning och förståelsen för Ålands sak måste stärkas i Helsingfors. Annars skadas våra förutsättningar att fortsätta den framgångsrika sagan om Åland och det kan få konsekvenser för många generationer framåt.
Därför är det mycket bra att höra att nästan alla i lagtinget delar problembilden. Det skapar förutsättningar, men nu krävs det att man pratar ihop sig så att vi från Åland talar med en röst och gör vår röst hörd även utanför Åland.
För som Gyrid Högman sade så får vi inte ge upp utan enträget kämpa vidare för vår sak och även om det för tillfället är nattsvart, så är vi kraftfullare än vad vi tror. Det är dags att kämpa.
