Att ministerierna i Helsingfors med Finansministeriet i spetsen gör allt i sin makt för att Åland inte får en cent mer än minimum börjar bli alltför tydligt. Nu senast handlar det dels om huruvida Åland ska få ta del av en ovanlig intäkt på tio miljarder som staten bokfört för 2023, dels om hur intäkterna för auktionering av utsläppsrätter till sjöfarten ska fördelas.
Vi börjar med den ovanliga intäkten på tio miljarder euro som egentligen handlar om de kreditgarantier som ställdes ut för elbolagen inför den oroliga vintern på elmarknaden 2022-2023. Eftersom pengarna aldrig behövdes har staten nu fört in dem på intäktssidan i bokslutet för 2023.
Här går det att ha förståelse för varför man i Helsingfors inte anser att Åland via avräkningen ska få sin del av tiomiljarderskakan. Eftersom det inte är fråga om någon egentlig intäkt hade Åland aldrig fått ta del av pengarna om lånegarantierna inte ställts ut och förblivit outnyttjade, men rent juridiskt torde saken vara glasklar eftersom självstyrelselagen slår fast att avräkningsbeloppet beräknas på intäkterna i statsbokslutet. Samma självstyrelselag som Finlands riksdag själv klubbat igenom.
Med tanke på hur Finlands snålhet gentemot Åland bland annat satt käppar i hjulen för arbetet med en ny självstyrelselag är det inte mer än rätt att Åland argumenterar hårt för sin sak när möjligheten uppstår, även fast avsikten med avräkningen knappast någonsin varit att Åland ska få ta del av bokföringstekniska förflyttningar av pengar som egentligen aldrig funnits.
Men ska Helsingfors ha någon trovärdighet över huvud taget får de åtminstone hålla linjen över hela spelplanen.
Det kan man inte direkt påstå att de gör när Arbets- och näringsministeriet samtidigt argumenterar för att avräkningen borde användas när pengarna som sjöfarten sedan årsskiftet betalar för utsläppsrätter ska fördelas mellan Finland och Åland. För det första är det orimligt eftersom den åländska sjöfarten, och därmed kostnaderna för utsläppsrätter, utgör en betydligt större del av Finlands totala sjöfart än 0,47 procent. För det andra är det ett tydligt avsteg från både självstyrelselagen och den praxis som tidigare gällt när EU-pengar fördelats.
Självstyrelselagen slår klart och tydlig fast att åtgärder som vidtas i Finland, och som berör Åland, med anledning av beslut som fattats av EU ska genomföras i samråd mellan Åland och Helsingfors. Så har också tidigare gjorts när till exempel jordbrukspengar från EU fördelats. Där är Ålands andel 0,87 procent, vilket avviker klart från avräkningsprocenten men är i linje med hur stor del av Finlands jordbruk som faktiskt finns på Åland.
Till och med när det gäller handeln med utsläppsrätter, som funnits i EU sedan 2005 men tidigare omfattat färre branscher, får Åland i dag 0,55 procent av det som kommer tillbaka till Finland från EU. Helt enkelt eftersom det tidigare varit Ålands totala andel av Finlands utsläppshandel.
Men nu när Ålands överlägset viktigaste bransch inkluderas i utsläppshandeln och Ålands andel stiger avsevärt vill ministerierna i Helsingfors dra åt kranen ytterligare och utgå ifrån avräkningsprocenten när pengarna fördelas.
Det liknar rent ut sagt ingenting.
I det ena fallet vill Finland att Ålands ska kompenseras via avräkningen, och i det andra fallet inte. Och i båda fall har man fel.
Det är ohederligt hur ministerierna håller på och för en utomstående svårt att hänga med när de försöker manövrera sig runt systemet i syfta att plocka russinen ur kakan och hålla kvar mer pengar i Finland.
Man får hoppas att politikerna i Finland kan se på saken med lite mer nyktra ögon. Frågan om hur pengar från utsläppshandeln fördelas är, som näringsminister Jesper Josefsson (C) säger, kanske mandatperiodens viktigaste. Pengar som åländska rederier betalat ska finansiera den gröna omställningen på Åland, inte i Finland. Därtill vore det synnerligen alarmerade om Finland mitt i allt fick igenom sin nya linje, som i värsta fall kan sprida sig till också andra frågor som rör fördelning av resurser från EU.
Kevin Eriksson
tel: 26 643
