På fredag ska Finlands riksdag rösta om den så kallade avvisningslagen som skulle göra det möjligt att tillfälligt stoppa migranter vid gränsen utan att behandla asylansökningar. Lagförslaget är en följd av Rysslands hybridkrigföring med flyktingar som pressat situationen vid Finlands östra gräns.
Lagförslaget har väckt debatt i Finland och kritiken har haglat in från flera håll. Några som stämt in i kören är folkrättsprofessorn Martin Scheinin och UNHCR-chefen Annika Sandlund som menar att lagförslaget strider mot en lång rad folkrättsliga avtal, bland annat Genèvekonventionen som reglerar flyktingskap.
Sakkunniga i Finland verkar samtidigt ha gjort bedömningen att det är möjligt att stifta lagen som en undantagslag. Oavsett vilket är situationen ännu ett exempel på hur våra västerländska värderingar sätts på prov när fienden inte spelar enligt samma regler.
Å ena sidan är Finland och alla andra länder som antagit Genèvekonventionen skyldiga att skydda flyktingar och erbjuda asylförfaranden och tillgång till grundläggande rättigheter, å andra sidan används flyktingar i det här fallet som ett vapen för att bedriva hybridkrigföring mot Finland.
Situationen är densamma i Israel och Palestina, där de förstnämnda sedan i höstas anklagats för en lång rad krigsbrott i förhållande till internationella avtal. Frågan är förstås i vilken utsträckning sådana avtal ska gälla när motparten visar avsaknad av all form av mänsklighet.
I grund och botten är det våra västerländska värderingar och vår medmänsklighet som tagit oss till den plats vi befinner oss i dag, alltså den bästa platsen i världen. Samtidigt är det precis den godheten som våra fiender gör allt för att utnyttja.
Kräver speciella tider speciella åtgärder, eller ska vi hålla ännu hårdare i våra principer när det blåser upp till storm? Det är definitivt ingen lätt avvägning. I det ena fallet riskerar vi öppna upp hela rättsstatsprincipen för nya tolkningar allt eftersom omständigheterna förändras, i det andra förblir vi ett öppnare mål för fiender med onda avsikter.
Det ena kan potentiellt få långtgående konsekvenser för vår rättssäkerhet och i förlängningen demokratin, medan det andra riskerar orsaka skada på kort sikt.
I det här fallet är det gränsbevakningsmyndigheterna tillsammans med andra myndigheter som larmat och sagt att det här verktyget är nödvändigt för att hantera situationen, och det finns ingen anledning att tvivla på det.
Viktigt i sammanhanget är att åtminstone Finland gemensamt håller linjen och inte låter den här frågan bli ytterligare en arena för polarisering, likt Israel-Palestina-konflikten som slagit splittringar i hela väst. Det viktiga är att hålla sig till fakta och väga fördelar mot nackdelar, men tyvärr har vi redan sett en del splittring i det offentliga samtalet.
Förhoppningsvis ser vi inte särskilt mycket mer av det efter att riksdagen i morgon fattat sitt svåra beslut.
Kevin Eriksson
tel: 26 643
