Rainer Hoffman, professor inom europeisk och internationell rätt vid Goethe-universitet i Frankfurt, har på uppdrag av landskapsregeringen tittat närmare på Ålands internationella status. Slutsatserna av arbetet är glädjande ur ett åländskt perspektiv – klagorätten kan återaktiveras.
Frågan om klagorätten har varit föremål för politisk diskussion under stora delar av självstyrelsen. Efter upplösande av Nationernas Förbund har Ålands möjligheter till internationell klagorätt satts i vila. Förvisso slog man fast i och med bildandet av Förenta Nationerna att Ålands särskilda status skulle bibehållas, men klagorätten lämnades åt sitt öde – tills nu.
För alla inblandade blev det uppenbart att Ålands speciella status som ett självstyrt landskap inte blev respekterat till fullo under pandemin och resultatet blev att den åländska självstyrelsen blev överkörd på område efter område. Ett agerande som synliggjorde bristen i Ålandslösningen. För som läget är nu finns ingen rådande möjlighet för Åland att agera i frågan förutom att försöka övertala finländska statsmakten att agera i enlighet med gällande lagstiftning. Men en lagstiftning som inte får några konsekvenser om man inte följer den är tandlös.
Om Åland hade haft en möjlighet till klagorätt under pandemin så hade man kunnat få en oberoende part att ta ställning till aktuella frågeställningar och hanteringen av Åland som självstyrt område. Det hade varit till fördel för såväl Åland som Finland. För en ökad tydlighet i behörighetsfördelningen och inte minst i hela förhållandet mellan den finländska statsmakten och Åland som autonomi skulle alla inblandade må bra av.
Ålandslösningen är från början en internationell konstruktion och därför behöver den även ha en given plats i det internationella samfundet – även när det kommer till övervakningen av den finländska statens åtaganden och ageranden i förhållandet till Åland. Att vi i dag inte har en aktiv klagorätt är en utmaning för samtliga parter, men det finns enligt Hoffman en lösning på problemet.
Professor Hoffman föreslår att Finland och Sverige skulle initiera en process inom Förenta Nationerna som skulle leda till att klagorätten återinförs. Han bedömer det även som mycket troligt att Förenta Nationerna skulle ställa sig positiv till en sådan lösning.
Åland kan inte själv driva en dylik process, men med den presenterade studien som grund, råder det ingen tvekan om att Åland bör och ska lyfta frågan med Finland. För med en återaktiverad klagorätt stärks bilden av såväl Finland som Sverige som fungerande västerländska rättsstater, men inte minst ger det ytterligare tyngd åt Ålandslösningen. En lösning som båda länder lyfter som ett lyckat exempel på konfliktlösning och som man inte minst under firandet av Åland 100 visade gemensam stolthet över.
Ur ett annat perspektiv är studien även intressant – nämligen gällande demilitariseringen och neutraliseringen. Det är enligt studien klart att Finland inte ensidigt kan avskaffa demilitariseringen. Om presidenten eller någon annan föreslår något liknande så finns det nu en tydlig studie som visar på annat. Det torde ge råg i ryggen för de åländska politikerna och göra att de kan ge Åland en starkare röst i debatten om demilitariseringen.
Vice lantråd Harry Jansson (C) föreslår i fredagens Ålandstidning att Åland som nästa steg ska ta frågan vidare i diskussioner med den finska regeringen. Det är ett utmärkt förslag för det är tydligt att Åland nu har konkret fakta att gå på och presentera för de styrande i Helsingfors
Samtidigt gäller det även för Åland, såväl politiker som ålänningarna i gemen, att verkligen förstå att vi har en möjlighet att åter placera Åland på den arena som Åland hör hemma. En internationell arena där det åländska folkets rätt till självbestämmande har internationella garantier och där självstyrelsen, demilitariseringen och neutraliseringen inte är en intern finländsk angelägenhet utan en lösning grundad på internationell rätt.
Daniel Dahlén
