Konungen är död, leve konungen är ett häroldsrop som har sitt ursprung från det monarkiska Frankrike. Här i Norden blev uttrycket introducerat under Gustav Vasa och syftet var detsamma som i övriga Europa, nämligen att befästa kungadömens oförstörbara livskraft.
På Åland börjar kommunreformen allt mer uppvisa en livskraft som det gamla häroldsropet vill visa på. För oavsett landskapsregering lever frågan kvar och trots protester rycker sammanslagningarna allt närmare. Redan på torsdag kan regeringen klubba en ny kommunstrukturlag.
En kommunreform kommer allt närmare. Utmaningarna som kommunerna står inför är stora och höga landskapsandelar är inte att räkna med när även landskapet står inför stora ekonomiska utmaningar. Det leder till att en kommunreform är näst intill omöjlig att undgå – oavsett vilken åsikt man har i frågan. Men reformen är inte på långa vägar det enda som måste till för att trygga det offentliga Ålands ekonomi och service.
Det finns tydliga fördelar med en ökad samordning mellan de åländska kommunerna. Genom att tillämpa samma regelverk över hela Åland blir likabehandlingen av medborgarna större. Även rättssäkerheten skulle stärkas. Men inget av detta kommer per automatik utan det kommer att krävas mycket arbete och stora insatser för att nå en framgångsrik kommunreform.
Ibland odlas en myt i debatten om att kommunreformer kommer att lösa samtliga utmaningar vi har inom kommunal sektor. Faktum kvarstår att en eventuell kommunreform bara är en del av ett större jobb som måste göras. Kommunreformen i sig leder enbart till mindre inbesparingar, som inom utbetalda arvoden till politiker och vissa direktörslöner. De stora utmaningarna ligger inom kostnaden för vård och omsorg. Där räcker det inte med att vi bara suddar ut lite gränser utan vi måste se över lagstiftning och servicenivåer. Samtidigt är frågan om gemene man och kvinna är redo att diskutera det?
Den lilla kommunen odlar engagemang och kostnadsmedvetenheten är mycket hög. Kombinerad med en vi-anda så är de åländska småkommunerna viktiga i det åländska samhället.
Det är lätt att säga att de är för små och att det är bättre med större enheter, men det är inte så säkert alla gånger. Även stora organisationer har sina brister och utmaningar. Det tål att tänkas på.
Men att vi är i ett läge där en reform måste komma är inte längre bara en åsikt utan ett faktum. I pandemins spår slås många kommuners ekonomi sönder och skatteunderlaget är begränsat. Visst kan landskapet hjälpa till genom högre landskapsandelar, men var ska pengarna komma ifrån?
Det finns många naturliga samarbeten mellan de åländska kommunerna. Samarbeten som kunde utvecklas till samgående. Låt det därför ske en organisk tillväxt i dessa samarbeten genom att prata mer om morötter än piska. Med detta sagt handlar det inte om att vi ska ha fler kommunförbund utan vi måste få till naturliga sammanslagningar mellan kommuner, som till exempel Geta och Finström samt Lemland och Lumparland. Bara för att nämna några exempel som nämnts i debatten.
Kommunsammanslagningen är inte död, det är bara ett rykte. Men sammanslagningarna kommer se ut på ett annat sätt än vad som tidigare presenterats.
Ekonomi och trycket från lagstiftningen har blivit för hög för att det ska gå att undvika kommunsammanslagningar. Men även om de är oundvikliga är det lika viktigt att vara vaksam på att allt inte löses den vägen utan att frågan är betydligt mer komplicerad än så – såväl ur ett demokratiskt perspektiv som ett ekonomiskt och lagstiftningsperspektiv. Det måste vi vara ödmjuka inför och samtidigt konstatera att en kommunreform är mer än bara sammanslagning – det handlar om vilket samhälle vi vill ha i morgon.
Daniel Dahlén
