Miljöbyrån vid Ålands landskapsregering gjorde förra veckan ett massutskick till de åländska hushållen.
Utskicket betecknades som samhällsinformation och en rad påståenden lades fram om hur du som individ kan bli mer miljömedveten. Bra så, men budskapet tål att granskas.
Det börjar bli tradition att miljöbyrån lagom till jul uppmuntrar ålänningen att se över sin konsumtion. Upprörda köpmän brukar lika traditionsenligt ifrågasätta budskapet. Många gånger har informationen dessutom varit vilseledande då den dragit all konsumtion över en och samma linje.
I år har miljöbyrån lyckats komma ut med ett budskap som inte skuldbelägger konsumenten. Man uppmanar ålänningen att köpa saker som håller i stället för att inte handla alls.
Det är en skör lina som miljöbyrån vandrar på när man från en politisk organisation, som landskapsregeringen, informerar ålänningar om hur man ska leva sitt liv. Det är klart att det finns miljö- och klimataspekter som talar för att LR ska agera i frågan, men det går ändå att ifrågasätta om det är den byråkratiska delen av samhället som ska göra det eller om det skulle passa bättre hos en konsumentorganisation eller en miljörörelse?
Konsumtion i sig är inte farligt för miljön. Det är en förutsättning för att vi ska få ett hållbart samhälle och hållbara strukturer.
Ponera att vi slutade konsumera, vad skulle hända då? Jo, det skulle leda till massiva nedskärningar av offentlig sektor och offentlig service. I dag talar man om att närmare 30 procent av den totala skatteinkomsten i Sverige och Finland kommer från moms vid konsumtion.
Så vill man upprätthålla offentlig service och arbetsplatser behövs konsumtion, men en medveten sådan. Färre köp från kinesiska e-jättar online och mer kvalitativa köp på det lokala planet. Då bidrar man dessutom till att arbetsplatser finns kvar på Åland och till att vi har bra vård, skola och omsorg.
Av massutskicket i papper framkommer dessutom att individen ska nyttja mer digitala tidningar och magasin än papperstidningar.
Utvecklingen mot en mer digital vardag är naturlig, men den är inte okomplicerad. Ur ett demokratiskt perspektiv är det rent av en utmaning för hela det åländska samhället.
Genom ett aktivt ställningstagande för det digitala ifrågasätter man samtidigt de som inte har möjlighet att ta del av den digitala vardagen. Att ta del av vårt demokratiska samhälle och tidningarnas granskning av makten. Alla har nämligen inte ännu möjlighet att konsumera nyheter digitalt. Det måste respekteras.
Dessutom bör det poängteras att många av de digitala lösningar som vi i dag konsumerar, främst från icke europeiska företag, inte betalar någon moms och bidrar således inte med skatt till vår offentliga apparat.
Vidare kan man fråga sig hur hållbart det är att utskicket tryckts utanför Åland och transporterats hit med diesellastbilar flera 100-tals kilometer. Ålands Tidnings-Tryckeri Ab har förvisso ägarintressen i de på Åland verksamma tryckerierna, men oaktat detta är det anmärkningsvärt att de åländska tryckerierna inte fick någon förfrågan om tryck av samhällsinformationen. Trots att tryckerierna kan leverera produkter som fyller samtliga miljökrav.
Det torde vara en självklarhet att åländska företag i alla fall får en förfrågan. Inte minst när vi ser närmare på LR:s definition av hållbarhet – men så var icke fallet.
Det råder ingen tvekan om att denna ledarsida står för en aktiv miljö- och klimatpolitik. Men det råder heller inte någon tvekan om att om vi ska ha ett hållbart samhälle behöver det även finnas ekonomiska förutsättningar att verka på Åland.
Hållbarhet är inte bara en ensaksfråga, utan begreppet inbegriper även bland annat ekonomiska och sociala aspekter, och där finns en resa att göra. Nästa gång landskapsregeringen gör något liknande kunde det med fördel vara ett gemensamt initiativ från hela landskapsregeringen så att man får in kompetens även från andra delar verksamheten, som till exempel näringsavdelningen. Då kanske man undviker onödig irritation bland åländska köpmän och andra företagare. För det är först när vi arbetar tillsammans som vi kan göra miljön en verklig tjänst.
