”Det är lättare att tjäna pengar på pengar om det finns ränta”. Så kommenterar Ålandsbankens vd Peter Wiklöf det nya rekordresultatet som banken gör.
Och ja, exakt så är det. Banken gör pengar på pengar på en hög utlåningsränta. Men för bankens kunder blir det inga pengar på pengar – för när det gäller inlåningsräntan ser banken på det på ett helt annat sätt.
Ålandsbanken erbjuder i dagsläget ingen ränta på brukskonton och på en direkt fråga av Ålandstidningens reporter Kevin Eriksson om vi kommer att få se någon inlåningsränta på brukskonton framöver svarar Peter Wiklöf: ”Jag vet inte, vi ska se i vilken takt räntorna kommer ner. Men om marknaden har rätt så kommer tre och tolv månaders euribor vara 2,5 procent i slutet av 2024. Då har nästan hälften av ränteuppgången försvunnit, och då finns det inte längre så mycket kvar att dela på”.
Med andra ord: om banken bara håller ut så kommer den inte behöva betala någon inlåningsränta.
Det är inte så att om kundens bolåneränta höjs från 1 procent till 4,5 procent att den skillnaden går rakt in i bankens vinst, absolut inte. Bankernas marginaler är inte enorma, men faktum är att de tjänar mycket pengar på sina kunder. Är det då så konstigt att kunderna blir frustrerade om de knappt får något tillbaka?
Andelsbanken på Åland och Nordea Åland betalar 0,25 procents ränta på sina brukskonton. Och det är ungefär där som räntorna ligger om man tittar på hur det ser ut i Finland och Sverige.
Ålandsbanken till exempel betalar i Sverige 0,25 procents ränta på sitt premiumkonto – varför i Sverige men inte på Åland? – och på Swedbanks privatkonto får man 0,30 procents ränta. Det är inte mycket, i Sverige får bankerna kritik för att det är lågt, men det är i alla fall något. På sparkonton, konton där man ofta binder sina pengar en längre tid, är räntorna naturligtvis högre, som exempelvis Ålandsbankens miljökonto, men även här har höjningarna gått trögt.
Finansexperten Stefan Törnqvist säger i en intervju med Ålandstidningen att konsumenterna har blivit för dåliga på att konkurrensutsätta sina pengar. Alltså att vi ställer för låga krav på våra banker och inte ställer dem emot varandra för att få bättre villkor. Enligt Stefan Törnqvist beror det här på att vi har haft tio år av låga räntor och därför har lärt oss att inte förvänta oss några ränteutdelningar och nu har kunderna vaknat för sent, för precis som Peter Wiklöf säger så konstaterar Stefan Törnqvist att räntorna är på väg neråt.
Markus Larsson, vd på Fondita, påpekar exakt samma sak som Stefan Törnqvist: ”Man kan inte vänta sig att bankerna självmant ger bort mer pengar, men kunderna borde vara aktivare och kräva högre ränta på sina insättningar. Det är lite konstigt att det inte finns några formler som reglerar hur stor den här skillnaden kan vara”, säger han i en intervju med Hufvudstadsbladet i oktober 2023.
Och det är väl det här som bankerna förlitar sig på – kunderna är trögrörliga. Bankerna är kvicka att höja utlåningsräntorna och håller såklart inlåningsräntorna så låga som möjligt fram till dess att krav ställs. Att bankerna har stenkoll på räntenettot kan vi vara säkra på, det är deras jobb. Men det är svårare för kunderna.
Det är för svårt att byta bank. För vad hjälper det att hota med att byta bank när kostnaden för att göra det är stor? Att säga upp ett lån i förtid eller flytta sitt sparande är varken gratis eller enkelt, speciellt inte när det enda sättet att få ränta på sina pengar är att binda dem. Långt tillbaka i tiden var var och varannan människa trogen sin bank. Det är en gammal vana som absolut inte är lönsam för kunden men som hänger kvar, precis som mormors broderade kökshanddukar.
Något skaver. Visst ska bankerna tjäna pengar. Vi vill ha starka banker, inte svaga banker. Men när rekordresultat på rekordresultat levereras och avkastningen på eget kapital blir över 21 procent handlar det inte längre om att banken är lönsam, den är mer än så. Samtidigt vrider och vänder varannan människa på slantarna för att ha råd att bo kvar, att köpa mat och att betala barnens fritidsaktiviteter – då är det inte konstigt om kunderna också vill ha lite tillbaka. Om bankerna drar in pengar på pengar på kundernas bolån så vore det kanske på sin plats om de skulle få lite pengar på pengarna som de i sin tur lånar ut till bankerna.
Petra Dahlgren
