Skärgårdstrafiken, Skarven, Föglötrafiken
Projektet västra Föglö revs upp, pengar för undersökningar om en tunnel röstades ned. Nu måste politikerna samla sig och bestämma vad man vill med skärgårdstrafiken, först därefter kan man hitta hållbara lösningar för trafiken.
Foto: Daniel Eriksson
Foto:

Bild

Ni måste bestämma er om skärgårdstrafiken, politiker

Det blev inga pengar till provborrningar för en Föglötunnel och bron över Prästösund stoppades tillbaka i arkivet. Därmed är frågan om skärgårdstrafiken på nytt i limbo – och ingen vet vad som ska hända härnäst.

”Väldigt akut”. Lantrådet Veronica Thörnroos (C) var tydlig med hur hon såg på läget i skärgårdstrafiken efter att lagtinget sagt nej till pengar för att provborra i berggrunden mellan Lumparland och Föglö. Färjorna är gamla, vissa har återkommande, svårlösta problem. Framtiden är oviss eftersom ingen vet vilket drivmedel som är det bästa för ekonomin, miljön och skärgården. Ingen väg framåt finns i dag utstakad för hur framtidens skärgårdstrafik ska se ut.

Lagtingets nej till borrpengar berodde på att landskapsregeringen (LR) inte lyssnat till det parlament på vars mandat man sitter. Upprepade gånger har lagtinget, genom finans- och näringsutskottets budgetbetänkanden, uppmanat LR att komma med meddelanden om skärgårdstrafiken i allmänhet och tunneln i synnerhet.
Men ingen plan finns ännu. Det är illa ur ett parlamentariskt perspektiv, eftersom regeringen uppenbarligen inte bryr sig om vad parlamentet säger.
Och det är illa ur ett mänskligt perspektiv eftersom alla som behöver en pålitlig skärgårdstrafik får ytterligare år av osäkerhet.

Problemet med skärgårdstrafiken är detsamma som med så mycket annat i åländsk politik: Den närmast totala oförmågan att sluta breda uppgörelser och stå för dem under flera år.

Lantrådet sade till undertecknad efter lagtingets budgetbeslut att hon fortfarande ser kortrutten, den plan hon själv lade fram för två mandatperioder sedan, som landskapets ”masterplan” för skärgården. Problemet är att debatten i lagtinget visade att få andra ser det på samma sätt.
Historien i närtid visar också att kortruttsplanen har sina brister då den uppenbarligen går att tolka på flera sätt, och att det lett tillbaka till ruta ett efter haveriet på västra Föglö och de kollapsade tunnellöftena.

Det är ingen raketforskning att lista ut vad som behövs för att ta fram en hållbar framtid för skärgårdstrafiken:

Politiskt mod.
Pengar.
Förmågan att kompromissa.
I det sistnämnda ligger också att hitta varandra i frågan vad man vill med skärgårdstrafiken. Det övergripande målet torde vara att ha en så god trafik som möjligt till en så låg kostnad som möjligt. Det förstnämnda för att skapa förutsättningar för liv i skärgården, det andra för att skapa förutsättningar för att landskapet ska kunna hålla liv i trafiken.
Tunneln, i det fall den inte är stendöd som projekt vid det här laget (knappast, den återuppstår i valrörelsen), är den mest ekonomiskt hållbara lösningen sett över hela tunnelns livslängd. Men för att den ska bli så ekonomiskt fördelaktig som möjligt bör ett tunnelbygge också innebära att all skärgårdstrafik utgår från Föglö.

Problemet med detta stavas politik. För om den premissen för trafiken blir verklighet innebär det att norra linjen inte går till Hummelvik i Vårdö utan ansluter till Föglö.

Det är ett beslut som försiktigt diskuterats i lagtinget, men också ett som kommer sitta oerhört hårt inne. Inte minst för Centern.
Om ett sådant beslut ska bli verklighet måste det också, av både real- och regionalpolitiska skäl åtföljas av någon form av kompensation till Vårdö. I första hand torde detta bli att man via broar bygger samman Vårdö med Lumparland och skapar en ringled. Eventuellt innebär det också att dagens opposition får svälja en bro över Prästösund.
Fördelen med ett sådant system är att man minimerar antalet längre turer vilket skapar utrymme för att sänka kostnaderna. Men det skapar också en större flexibilitet i systemet, inte minst i kombination med det arbete som infrastrukturavdelningen lagt ned på att standardisera färjfästena med målet att så många färjor som möjligt ska passa i så många hamnar som möjligt.
I korthet: grunden för kortruttsplanen så som den lades fram en gång i tiden.

Om kompromissviljan finns så finns också lösningar att hitta. Om det politiska modet finns att hålla nyttan för helheten över nyttan för delarna kan lösningar hittas.

Men det kommer förstås att kosta pengar. Å andra sidan kommer handlingsförlamningen som präglat skärgårdstrafiken så länge också att kosta, kanske till och med mer.
Och framför allt innebär avsaknaden av långsiktighet, planer och beslut att livet för alla som bor eller vistas i skärgården blir osäkert och svårt.

Jonas Bladh

tel: 266 38

Hittat fel i texten? Skriv till oss