Reformen av den finländska social- och hälsovården träder i kraft efter årsskiftet. Införandet av välfärdsområden runt om i Finland saknar sin motsvarighet på Åland och det finns inget som reglerar hur den nya lagstiftningen ska hanteras i relation till självstyrelselagen.
Det leder till frågeställningar gällande vem som ska stå för notan, men det mest allvarliga är att det kan påverka de åländska myndigheternas hantering av allt från vaccination till mentalvård. Något som påverkar den ålänning som söker vård.
När social- och miljöavdelningens avdelningschef Bengt Michelsson tillsammans med socialminister Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) presenterade en sammanställning över bristerna i den nya finländska lagstiftningen konstaterades att det finns upp till 30 sidor med påpekanden som på ett eller annat sätt påverkar ålänningarnas hälso- och sjukvård och det regelverk som upprätthåller detsamma.
Annette Holmberg-Jansson påpekade dessutom i en intervju med ÅT att bristerna är så pass stora att ålänningarnas rättsskydd, enligt henne, är hotat.
Dylik lagstiftning kan anses vara av juridisk karaktär, men om den inte fungerar kommer den att ha stora implikationer på ålänningens vardag när det kommer till vård av olika slag. Det kan bli så att en läkare har juridiskt svårt att ingripa då rättsläget är oklart eller att myndigheter inte vågar genomföra saker och ting när de enligt lagen inte är bemyndigade att vidta åtgärder. Situationen är således allvarlig och en ändring måste till innan årsskiftet för att problem ska kunna undvikas.
Landskapsregeringen har, enligt Bengt Michelsson, i omgångar sedan slutet på 2020 påtalat problemen med den nya lagstiftningen. Kritiken har inte nått fram och Bengt Michelsson tror att det många gånger beror på att det från finländsk sida är många olika tjänstemän inblandade.
Därutöver finns det en brist i kunskap, men även brister i förståelse kring vad det egentligen handlar om i slutändan – att få en anpassning till åländska förhållanden.
Loppet är inte kört och landskapsregeringen hoppas få till en förändring i brådskande ordning, men återigen kan vi konstatera att Åland har synnerligen svårt att vinna gehör i Helsingfors. Kunskapsnivån är låg och förståelsen samt viljan att hitta lösningar för Ålands del hamnar långt ner på listan. Ingen i Helsingfors vinner poäng på att se till att det fungerar på Åland utan fokus läggs ofta på andra saker.
Samtidigt står det klart och tydligt att det inte får vara på det här sättet. Genom att vi inte har en fungerande lagstiftning hotas dina och mina rättigheter. Dessutom, som i detta fall, påverkar en dåligt utformad lagstiftning våra möjligheter till sjukvård genom att de som ska hjälpa inte har klara och tydliga regelverk att falla tillbaka på.
Det får inte vara så här och det måste till en förändring. Inte minst måste det till ett kunskapslyft bland de involverade tjänstemännen i Helsingfors. Okunskap får inte vara en orsak till icke fungerande lagstiftning. Det måste vara ett klart och tydligt budskap från Åland. Inte bara från landskapsregeringen utan från ett enigt lagting. För rättsskyddet måste omfatta även ålänningar i en fungerande rättsstat – allt annat är uteslutet.
Daniel Dahlén
