LR och Finferries meddelade i slutet av förra veckan att de bildar ett gemensamt rederiaktiebolag för att bjuda på den åländska skärgårdstrafiken.
Från regeringen hörs många hurrarop, men kritiken från oppositionen är inte obefogad. För kalaset kan bli dyrt och de grundläggande frågeställningarna om bland annat servicenivåer och behoven av att modernisera skärgårdsflottan kvarstår.
Under ett år kostar skärgårdstrafiken det åländska samhället nästan lika mycket som Åland årligen spenderar på barnbidrag, arbetslöshetsersättningar och landskapets andel av kommunernas äldreomsorg. Det är således stora belopp vi talar om. Detta enbart för driften. Sedan tillkommer investeringar i fartyg.
Att LR behöver ha en långsiktig lösning och plan gällande skärgårdstrafiken är således viktigt – inte bara för att hålla kostnaderna nere utan även för att skapa långsiktiga förutsättningar för både boende och näringsliv i skärgården.
Ser vi med positiva ögon på det nybildade bolaget, som ska gå under namnet Axferries, kan vi konstatera att greppet är intressant. Det kan, som den pensionerade chefredaktören för Sjöfartstidningen Pär-Henrik Sjöström sade i tisdagens Ålandstidning, bli en garanti för att färjorna håller en teknisk standard och uppfyller miljökraven.
Det mest intressanta är dock att man letar lösningar utanför de vanligt förekommande ramarna, vilket visar på kreativitet.
Farhågorna som riktats mot förslaget, av bland annat Marcus Måtar (Ob), är däremot helt befogade. För det finns en risk att LR genom Axferries får monopol på trafiken och med det kommer högre kostnader.
För även om det rent juridiskt inte finns några problem med lösningen så ger det faktum att LR både upphandlar och är med och budar på trafiken, genom Axferries, tydliga signaler till andra potentiella intressenter. Signaler som skvallrar om att LR helst själv sköter trafiken och att konkurrenterna har svårt att vinna upphandlingar.
Vidare finns det, som Veronica Thörnroos (PÅ) även poängterade i tisdagens Ålandstidning, frågetecken kring varför Finferries visat detta intresse?
Att bolagiseringen nu genomförs är positivt. Det är även, i generella ordalag, positivt med samarbeten. Däremot ger bolagiseringen inte något svar om servicenivåer, om framtida utveckling av trafiken och till exempel hur kommande investeringar ska finansieras.
Man ska även ha i åtanke att många av de brister vi i dag ser i skärgårdstrafiken är sprungna ur bristande målsättningar och visioner med trafiken, men framför allt avsaknaden av en gemensam vision kring våra skärgårdskommuner. Detta har gjort upphandlingen svår, vilket även medfört problem i praktiken.
Med ett helägt offentligt bolag lär upphandlingarna bli detaljstyrda och det leder i sin tur till högre kostnader. Det är den stora risken med detta äventyr.
För att undvika skenande kostnader krävs det att våra politiker sätter ett större fokus på hur de vill att skärgårdstrafiken ska se ut i framtiden. Våga ta beslut om servicenivåer och på allvar frågar sig vilka rutter som är prioriterade och inte. För oavsett hur man förhåller sig till skärgårdstrafiken, rutter och servicenivåer är den bistra sanningen att landskapets pengar börjar ta slut. Det betyder att alla kostnader behöver ses över och med det kommer inbesparingar och jobbiga politiska beslut. Det gäller även skärgårdstrafiken.
Daniel Dahlén
