Det råder inte brist på utmaningar för vår Europeiska union. På agendan för torsdagens EU-toppmöte stod ökat stöd till Ukraina, energi och ekonomi, försvarssamarbete, Iran och migration, men även den nya amerikanska inflationslagen Inflation Reduction Act.
Frågorna är många och medlemsstaterna har långt ifrån samma syn på en rad av dessa frågor och inte minst står eurokraternas lösningsförslag många gånger stick i stäv med medlemsstaternas syn på hur EU ska utvecklas.
För att få bukt med energikrisen och få ett bättre samarbete med USA har EU-kommissionens ordförande Ursula van der Leyen inför mötet i ett brev till EU-ledarna förespråkat att EU ska skapa en fond för gröna investeringar och mjuka upp statsstödsreglerna för den gröna omställningen. Alltså ytterligare ett förslag om ännu en överstatlig fond – något som bland annat Tyskland och Sverige motsätter sig
Nuvarande EU ledning är till många delar starkt federalistisk. Överstatlighet och stora statliga överenskommelser är lösningen på de flesta frågor för ordförande Ursula van der Leyen.
Samtidigt är det inte i linje med vad många EU-medborgare vill se. För i det stora vill de flesta se ett EU som skapar förutsättningar för ett närmare samarbete, men man är väldigt skeptisk till eurokraternas dröm om ett federalt Europa.
Det här är ett bekymmer som på sikt kan utmana hela EU:s fortlevnad och det värsta är att eurokraterna med en sådan politik inte verkar ha lärt sig något efter brexit.
Utökat europeiskt samarbete är vägen fram. Det finns inte längre långsiktiga möjligheter för stater i Sveriges och Finlands storlek att klara sig ensamma på den globala marknaden. Frågorna och utmaningarna är för komplexa för att småstater ska klara av dem själva och vi behöver ett större sammanhang för att klara oss.
Det här medför dock inte att vi ska följa eurokraternas dröm om ett federalt Europa eller deras övertro på att överstatliga lösningar löser allt. Nä, det betyder snarare att vi ska vara med och aktivt motarbeta dylika utvecklingstendenser för att säkerställa själva grundsyftet med EU så att inte det hotas genom eurokraternas dröm om ett federalt Europa.
Eurokraterna är inte valda av folket, deras syn på omvärlden och deras lösningsförslag går många gånger stick i stäv med vad vanliga EU-medborgare vill, men även vad medlemsstaterna vill.
Det är dags för EU-ledarna att tydliggör detta och att de ställer högre krav på vad man förväntar sig av det europeiska samarbetet. Framför allt ställa högre krav på eurokraterna så att de inser att de borde arbeta mer med att riva de barriärer som fortfarande finns inom EU. Inte minst när det kommer till de fria rörligheterna – där många hinder fortfarande finns och där vi som vanliga medborgare upplever dem dagligen. I allt från e-handel över gränserna till möjligheterna att röra sig fritt inom EU under pandemin.
Nu kanske någon undrar vad detta har med oss på Åland att göra? Men med mer överstatlighet ger även vi ifrån oss makten att påverka. Något som vi påbörjade redan i och med EU-inträdet 1995 och som bara har fortsatt – utan att vi ens fått vår EU-parlamentsplats.
Därför är det viktigt att våra lokala tjänstemän och politiker bevakar denna fråga och verkligen tar tillfället i akt när nästa större EU-fråga kommer på lagtingets bord. Då ska vi använda den makt vi har för att få tillbaka lite av vår beslutanderätt och då helst genom att vi får vår utlovade och rättmätiga EU-parlamentsplats.
Daniel Dahlén
