”Klarar Trump detta – då är demokratin död” skrev Aftonbladets utrikeskommentator Wolfgang Hansson när ex-presidenten åtalades i Georgia för oegentligheter i samband med valet 2020. Hansson konstaterade att Trump då hade fått fyra åtal väckta mot sig med sammanlagt 92 åtalspunkter. Vissa så allvarliga att om han fälls och de strängaste straffen utdelas kommer den tidigare presidenten att sitta i fängelse resten av sitt liv.
Men trots de allvarliga anklagelserna växer stödet för Trump,
”Om republikanerna ändå utser honom till sin kandidat 2024 och väljarna röstar fram honom är den amerikanska demokratin död. Då sällar sig USA till länder som Ryssland och Turkiet där folket röstat fram ledare som vill göra sig själva till envåldshärskare”, skriver Wolfgang Hansson i sin krönika.
Och där någonstans finns också summeringen av vad som ligger i vågskålen när rättegångarna mot Donald Trump inleds samtidigt som de republikanska väljarna går till valurnorna under primärvalet.
Det handlar om huruvida världens mäktigaste land, det som ständigt framhåller frihet, demokrati och jakten på lycka och framgång som nationens kännetecken, ska slänga principen om rättsstaten över bord för att välja en man som uppenbarligen inte bryr sig speciellt mycket om de två första kännetecknen och mest bryr sig om sin egen framgång och lycka.
Donald Trumps allt mer hätska, förvirrade och panikartade utspel handlar i dag i princip inte alls om politik eller vad han vill göra om han återtar Vita huset från Joe Biden.
I stället handlar det om utspel mot åklagare och domare, mot media och politiska motståndare. Det handlar om att skapa konspirationsteorier om i princip vad som helst. Vad som helst som skyddar Donald Trump.
Trumps presidentvalskampanj handlar inte längre om USA och dess framtid, utan om Donald Trumps.
Det är möjligt att det under det allt mer ostyriga, famösa håret finns tankar om att han, likt Ludvig XIV, ser sig själv vara ett med staten. Sådant har aldrig tidigare accepterats i USA. Tanken på kungar och kejsare har aldrig legat amerikanerna nära.
Men något har förändrats i USA. Misstänksamheten mot media, mot politiska motståndare, mot institutionerna, mot rättsstaten och till och med polisen är i dag inte något som bara fåtalet delar, utan många.
De amerikanska medierna har självklart en del i detta. Politiseringen av nyhetsmedierna, som eskalerat efter att Roger Ailes grundade Fox News, har delat landet. Partierna hakade på och allt färre folkvalda orkar längre kämpa för rejäla överenskommelser ”över mittgången”.
Detta har i sin tur givit upphov till motsättningar bland de som brukar kallas för vanligt folk. Att diskutera politik har blivit allt svårare, allt känsligare och allt mer laddat.
Det kommande dryga året blir mångt och mycket avgörande för den amerikanska demokratin, precis som Wolfgang Hansson skriver i Aftonbladet.
Om Trump fälls i något av de tre tyngre målen, och republikanerna trots detta väljer honom till presidentkandidat, då är USA trasigt. Och kanske bortom räddning.
I det läget handlar det inte längre om att värna de amerikanska värderingarna, utan om att välja en kung att regera över en nation som byggdes på att förkasta just en sådan.
Då har man valt att förkasta rättsstaten och demokratin.
I dag leder, som sagt, Donald Trump opinionsmätningarna stort före sina partikamrater. Men det finns dock tecken på att det inte kommer att bli så lätt för honom att vinna primärvalet trots försprånget.
Det handlar om pengar. Dels Trumps egna som tycks sina.
De senaste veckornas pengainsamlingar har inte varit tillräckliga för att täcka utgifterna för de jurister han tvingats anställa i allt större numerär, och när han skulle betala borgen i Georgia valde han att använda en borgensman i stället för att betala de 200.000 dollar borgen kostade själv.
Dels handlar det om att hans allierade och medåtalade behöver pengar till jurister. Flera har dock uppenbara problem att hantera utgifterna, och ryktena om att flera nyckelpersoner är på väg att byta sida och vittna för åklagaren i utbyte mot lägre straff blir allt fler.
Utan vänner, utan pengar och behov av att lägga kraft och energi på sitt försvar kommer också den överaktive Trump att få svårt att bedriva en vettig kampanj.
Kanske är det räddningen för USA som vi känner det.
Och kanske också räddningen för resten av västvärlden. För oavsett om vi gillar det eller inte tenderar det amerikanska sättet att färga av också på våra samhällen och system. Hittills ser vi det i tonläget i den politiska debatten, men hur fortsättningen ter sig lär i mångt och mycket avgöras av vad som sker i de där rättssalarna i staterna.
Jonas Bladh
tel: 266 38
