Det börjar bli svårt att greppa allt det mörker som sprider sig i vårt europeiska samhälle. Två svenska fotbollssupportrar har blivit kallblodigt mördade på gatan i Bryssel. Enbart för att de var svenskar.
Det är helt ofattbart även fast det på samma gång varit väntat. I Sverige höjde säkerhetspolisen redan för flera månader sedan terrorhotnivån med anledning av det alltmer oroliga säkerhetsläget.
Efter måndagens händelse är det svårt att förhålla sig till annat än den mänskliga tragedin, men tanken på varför just Sverige och svenskar blivit måltavla etsar sig fast. Sverige är ju det land som genom åren varit det allra mest toleranta och det som givit allra mest till sin inflyttande befolkning. Hur hamnade vi här?
Det räcker inte med några koranbränningar eller ens den påhittade LVU-kampanjen för att göra Sverige och svenskar onda i sammanhanget. Inte ens nära. Det enda rimliga felet Sverige möjligen kan tillskrivas är att man varit för snälla och det vi ser nu är att det finns mörka krafter som tar alla chanser att sprida ondska i våra västerländska samhällen, oavsett hur toleranta och generösa vi är. Det har vi sett tidigare i både Frankrike och Belgien.
Samtidigt blir läget i det svenska samhället allt känsligare och den uppblossade konflikten i Israel, som inleddes av en terrorattack från den palestinska terrorgruppen Hamas mot oskyldiga israeler, riskerar sprida sig hela vägen in i våra europeiska samhällen och skapa ytterligare splittringar. Medan judar uppmanas vara försiktiga i offentliga miljöer har mobben i flera europeiska länder redan firat terrorn i Israel. Anständighet och att göra skillnad på rätt och fel verkar vara omöjligt när man har att göra med dessa människor och när konflikten eskalerar kommer det att slå upp ännu större sår i europeiska samhällen.
Ännu vet vi inte heller hur situationen i Israel påverkar det geopolitiska läget i världen. Arabvärlden håller Palestina om ryggen och västvärlden gör detsamma för Israel – och det pågår fortfarande ett krig mellan Ukraina och Ryssland som nästan håller på att falla i glömska.
När man betraktar ovanstående är det lätt att känna obehag och som ålänning föranleder saken ganska många funderingar som åtminstone undertecknad inte tidigare haft. Bara ett besök till Sverige frambringar redan viss eftertanke och efter måndagens dåd i Belgien är det enligt Sveriges statsminister Ulf Kristersson förknippat med viss risk att visa sig svensk på vissa platser. Ska man alltså framöver behöva vara orolig för att prata svenska på ett kafé i Paris, på ett museum i Berlin eller på en fotbollsmatch i London? Det verkar så och det är lätt att känna att världen vi lever i bara bli mörkare.
Kevin Eriksson
