Arbetet med revideringen av befintlig självstyrelselagstiftning påbörjades i maj 2010. Målet var klart – Åland skulle få en modern autonomi och utgående från de löften som Finland gav för snart 100 år sedan. Ett löfte som sade att Åland skulle erhålla en så långt utsträckt autonomi som bara möjligt – utan att utgöra en egen stat.
Kommittéerna avlöste varandra och från åländskt håll arbetade många inom den åländska politiken för en lösning enligt residualprincipen – en princip som skulle ge Åland möjligheten att ta över behörigheter i den mån Åland själv anser lämpligt och behövligt.
Snabbt blev det dock klart att Åland behövde ge med sig på punkt efter punkt. Drömmen om residualprincipen som utgångspunkt bleknade alltmer bort. Arbetet utvecklades, från ett åländskt perspektiv, åt fel håll .
Inte nog med att arbetet med självstyrelserevisonen haltade dessutom blev det under 2020 allt tydligare att dagens självstyrelselagstiftning inte håller.
När vice lantrådet Harry Jansson (C), i en intervju i Ålandstidningen, benämner den pågående självstyrelserevisionen som lika viktig som förhandlingarna inför EU-inträdet och självstyrelserevisionen 1951, så är det en tydlig markering gällande vikten av denna revidering och vad som står på spel.
Den åländska självstyrelsens plats i den finländska lagstiftningen är vag. Det kombinerat med svenskans allt mer osäkra ställning i Finland gör att revideringen av självstyrelsen är viktigare än någonsin.
Om inte Åland och Finland hittar en gemensam väg ut från denna juridiska komplexitet finns risken att den åländska självstyrelsen på sikt eroderas och våra särrättigheter hotas. Vi ser redan nu tydliga exempel där självstyrelsen har åsidosatts. Hela föregående år är fullt av dylika exempel som till exempel smittskyddslagen. Exempel där självstyrelsen åsidosatts.
Under arbetets gång har revideringen av självstyrelsen blivit allt viktigare. För i en allt mer instabil politisk värld, med mer populism än statsmannaskap, måste vi ha lagen på vår sida. Det får inte finnas möjligheter till för många olika tolkningar av det åländska minoritetsskyddet. Lagstiftningen måste var tydlig och rak för att Ålands rättigheter ska vara säkrade.
Självstyrelsen är viktig för Åland. Inte bara för det politiska Åland utan även såväl för föreningar som näringslivet. Utan självstyrelsen skulle vi inte ha det samhälle vi har. Vi skulle inte ha samma möjlighet att själva forma vår vardag.
Det är ett viktigt instrument som nu är i gungning. Ett instrument som skapar din och min vardag, men även kommande generationers vardag och det påverkar möjligheten att i framtiden bo och verka på Åland.
Det åländska självbestämmande är utsatt för stora påfrestningar. Förståelsen för självstyrelsen är därutöver liten hos den finländska statsmakten och dess styrande. Hur Åland ska få Helsingfors att förstå allvaret, men även möjligheten med självstyrelserevisionen, är ytterst svårt att säga. I synnerhet i en tid där andra frågor ständigt pockar på uppmärksamhet.
Men Finland har en gång tilldelats Åland och då måste beslutsfattarna även ta sitt ansvar. Oavsett vilka andra frågor som är aktuella. Och egentligen, varför skulle det vara så svårt?
Beslutet om att ge Åland så långtgående självstyrelse som bara är möjligt togs redan för 100 år sedan – således är det dags för den finländska regeringen att agera och tillsammans med Åland föra fram en självstyrelselösning som är i takt med sin samtid och där minoritetskyddet inte kan äventyras. Svårare behöver det inte vara. För som det heter på latin: pacta sunt servanda – avtal ska hållas.
