På skärgårdsfärjorna är det inte bara vågorna som får passagerarna att skumpa till. En smörgås kostar åtta euro, en berlinermunk sex, och för en flaska vatten måste man hosta upp fem euro, medan en ”Eskimo”-pinne sticker i väg på 4,50 euro.
Som Ålandstidningen rapporterade i går har rederiet Nordic Jetline (NJL) skruvat upp priserna sedan den 1 juni. Att ta en fika till sjöss har blivit en dyr affär.
En insändarskribent påpekar att de höga priserna på färjekaféerna skrämmer bort passagerare, som i stället väljer att packa sina egna matsäckar. Det har fått lokala företagare att agera, med alternativa matboxar kallade ”NJL survival kit” och andra fikaförsäljningar längs vägen till färjan.
Nordic Jetlines vd Oskar Berndtsson bekräftar att priserna höjts på grund av ökade kostnader och inflation. Han förstår att passagerare kan uppfatta priserna som höga och därför väljer att ta med egen mat.
Han säger att verksamheten är förlustbringande och att priserna behöver justeras för att täcka kostnaderna.
Enligt avtalet med landskapsregeringen (LR) ska entreprenören som driver färjetrafiken erbjuda ett ”sedvanligt kafésortiment”, eftersom LR anser det viktigt att erbjuda kunderna bra service. Men när passagerarna börjar smyga med matsäckar ombord och kaféernas försäljning och relevans minskar drastiskt på grund av höga priser, väcks frågan om NJL faktiskt har något intresse för kaféverksamheten.
Slutar kunderna handla blir det snart ett argument för att kaféverksamheten inte är ekonomiskt hållbar och därmed bör avvecklas.
Hänvisningar till logistiska kostnader och svårigheter att få leveranser kan också användas som argument för att kaféverksamheten inte är hållbar.
Att man nu också tar bort populära erbjudanden som frukostbrickan lär minska kundnöjdheten och försäljningen ytterligare.
NJL:s representant har uttalat att kaféverksamheten är förlustbringande. Det signalerar att företaget ser kaféerna som en belastning snarare än en möjlighet att öka passagerarnas trivsel och upplevelse. Om företaget ser både kunder och personal som en kostnad snarare än en tillgång, tyder det på en mindre kundorienterad affärsstrategi, där extratjänster som kaféer inte prioriteras.
Företaget kan ha strategiska skäl för att minska eller ta bort kaféverksamheten, till exempel att fokusera på kärnverksamheten eller att minska driftskostnaderna. Om så är fallet måste NJL kommunicera sina strategiska beslut tydligt och förklara hur de planerar att hantera passagerarnas behov och förväntningar.
NJL borde överväga om prispolitiken är värd risken. Priser som går över bord skapar en negativ upplevelse för passagerarna, särskilt för turister som förväntar sig rimliga priser och god service. Om färjekaféerna upphör med vissa tjänster påverkar det passagerarnas resa negativt. Kritik i media och insändare från missnöjda passagerare skadar företagets rykte och minskar förtroendet för tjänsten.
Är det verkligen värt det, NJL? Ett annat alternativ är att försöka hitta ett sätt att erbjuda både en prisvärd och lockande fikastund ombord.
Linda Blix
tel: 26 637
