Sedan 1991, då Jugoslavien började falla isär har större och mindre kriser avlöst varandra på Balkan. Nu står krig på nytt för dörren.
I måndags proklamerades från Serbien att man satt sin armé i högsta beredskap mot gränsen till Kosovo. Den upptrappningen kommer efter månader av spänningar mellan de två staterna. Den verkliga eskaleringen av situationen kom efter att de största serbiska partierna i Kosovo valt att bojkotta de lokala valen under december.
Under gårdagen stängde Kosovo å sin sida den största gränsövergången till Serbien.
Konflikten bottnar i den etniska konflikt som finns i Kosovo mellan Kosovoalbaner och serber, cirka 120.000 av landets 1,8 miljoner invånare, i den norra delen av landet.
Kosovo bröt sig loss från Serbien och förklarade sig självständigt 2008. Västvärlden erkände Kosovo som egen nation, men Serbien har vägrat att erkänna landet.
Kosovo har heller inte tillåtits bli medlem av FN, trots att 112 av 193 medlemsländer erkänt landet, eftersom Ryssland meddelat att man kommer använda sitt veto mot ett sådant beslut.
Ryssland spelar också en roll i den nu uppblossade konflikten då man tydligt tagit ställning för Serbiens ”rätt” att skydda serber i Kosovo. Kremls talesman Dmitrij Peskov menade under onsdagen att det är fel att Ryssland medvetet destabiliserar regionen, men att Ryssland stöder Serbien i de åtgärder landet vidtar.
Till saken hör att Serbien vägrat att delta i sanktionerna mot Ryssland efter invasionen av Ukraina.
På lördag firar Ulf Kristersson för första gången nyår som svensk statsminister. Han kunde fått en roligare festhelg. För inte nog med att hans regering får katastrofbetyg i opinionsmätningarna, nu får han också en kris på Balkan på sin agenda.
På söndag tar nämligen Sverige över som ordförandeland i den Europeiska unionen för ett halvår, och redan sedan tidigare har Kosovos önskan om att bli medlem i EU förts upp på dagordningen enligt Bloomberg. Nu blir den frågan brännhet.
EU är redan en del i konflikten sedan EU-insatser i Kosovo under december attackerats med chockgranater och EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, Josep Borell, uppmanat parterna till lugn och varnat för en upptrappning av konflikten.
Nu landar det hela i Kristerssons knä att ta hand om.
EU-samarbetet har hållit ihop väl i sina insatser för Ukraina och sanktioner mot Ryssland. Men det är inte utan ansträngning. Några länder har antytt att man skulle vilja se mildare sanktioner, och i och med att Ryssland i förrgår beslöt att inte sälja olja till länder som anammar EU:s pristak på den ryska oljan ökar trycket.
I det läget vore en fullskalig väpnad konflikt på Balkan mycket illa.
För den hittills oerfarne utrikespolitikern Ulf Kristersson och hans nyblivne utrikesminister Tobias Billström (M) blir de kommande sex månaderna en prövning.
Balkan har under tre årtionden plågats av kriser och krig. Halvön behöver inte nya krig som sliter sönder både människor, familjer och ekonomi.
Balkan behöver heller inte hamna i situationen att en del, Serbien, blir till en proxystat för Ryssland i Vladimir Putins försök att så split mellan västländerna för att vinna fördelar för sitt land.
Balkans stater behöver i stället hitta ett sätt att samexistera, att hitta vägar för att både garantera varandras existens, men också att minoriteterna i länderna respekteras. Krig är inte vägen dit.
Frågan är om EU har kraften att tämja känslorna på Balkan samtidigt som man fortsätter att stöda Ukraina med enad front. Kristersson har, som sagt ett tufft uppdrag framför sig.
Jonas Bladh
tel: 266 38
