Det var många som höjde på ögonbrynen när ett par apotekare i landskapet besvärade sig mot Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområde, Fimeas, beslut om att ge möjlighet att inrätta ett apotek i Maxinge i Jomala.
Besvären framstår mer som protektionism än som besvär som värnar om allmänhetens bästa. Något som rimmar illa med tanke på apotekens uppdrag.
Fimeas beslut är helt rätt. Apotek ska finnas där folk rör sig. Konkurrensen mellan apoteken i landskapet behöver bli hårdare, inte minst talar en snabb titt i skattetoppen för det. Med andra ord finns utrymme för fler näringsidkare inom apoteksbranschen på Åland.
Att vara apotekare på Åland är i dag en guldgruva och de monopolliknande licenserna ger stora möjligheter för befintliga apotekare att bedriva en rätt skyddad verksamhet. En verksamhet som 2021 hade en genomsnittlig omsättningen per finländskt apotek på 4.029.201 euro.
Det monopolliknande upplägget för apoteksverksamhet på Åland och i Finland rimmar illa med dagens samhälle. Inte minst skiljer sig Åland och Finland rejält från övriga EU och systemet känns som en kvarleva från en svunnen tid när det fanns en övertro på regleringar.
Hela systemet skulle må bra av att omprövas. En reformering och liberalisering av systemet kunde således med fördel genomföras.
Från exempelvis omregleringen av apoteksmarknaden i Sverige finns mycket att hämta. Antalet apotek har efter omregleringen ökat från 900 till drygt 1.400, öppethållningstiderna har förbättrats och servicen har ökat. Visst finns ännu barnsjukdomar, men det finns det med de flesta reformer.
Framför allt har reformen bidragit till att kunden har satts i större fokus och det är ju trots allt därför apoteken finns till. Därutöver råder det nu fri konkurrens vid prissättning av receptfria läkemedel i Sverige och priser pressas.
Det finns även en prisskillnad i icke receptfria läkemedel mellan de nordiska länderna. I en undersökning från Lunds universitet, gällande prisskillnader på läkemedel i Norden, sticker nämligen Finland, och därmed även Åland, ut som dyrt. Undersökningen fastslår att det är systemet som gör denna skillnad. Det finländska systemet för apoteksverksamhet medför därmed dyrare läkemedel för oss medborgare.
Av de besvär som lämnats in, gällande Fimeas beslut, framkommer åsikter om att det finns tillräckligt med apotek på Åland och att det äventyrar resurser och läkemedelsförråd om ytterligare etableringar sker.
Förvisso är detta legitima argument, men att inte Fimea skulle ha tagit med dessa i beräkningarna låter smått otroligt och inte heller särdeles trovärdigt. Därmed återstår bara det verkliga hotet om konkurrens som det som de besvärande partnerna egentligen opponerar sig emot. Hur förvaltningsdomstolen ser på det hela återstår att se.
Tillgången på apotek och behörigheten kring apoteksverksamhet har i omgångar lyfts även politiskt från åländskt håll. Bland annat har sittande näringsminister Fredrik Karlström (MSÅ) i omgångar lyft frågan om att behörigheten för apotek skulle behöva flyttas över till självstyrelsen. Initiativet har inte resulterat i något konkret och huvudargumentet har varit att bristande kunskaper om lokalsamhället lett till att inte nya apotek etablerats. Nu har dock den styrande myndigheten i Helsingfors på ett tydligt sätt visat att man ser behoven på Åland. Det är positivt och vi får hoppas att saken inte nu faller på målsnöret på grund av protektionism – för det tjänar ingen på.
Daniel Dahlén
