Den åländska självstyrelsen vittrar sönder i avsaknad av en ny självstyrelselag, ett finskt intresse för autonomin som statsföreträdare gärna framhåller som ett gott exempel – och på grund av ointresset från ålänningarna själva.
<@Fotograf>Istock
Den åländska självstyrelsen vittrar sönder i avsaknad av en ny självstyrelselag, ett finskt intresse för autonomin som statsföreträdare gärna framhåller som ett gott exempel – och på grund av ointresset från ålänningarna själva.
Foto: Istock
Foto:

Bild

Självstyrelsen engagerar inte ålänningarna

Vilken nytta har Åland av en alltmer urholkad självstyrelse? Och vem bryr sig egentligen? Engagemanget bland ålänningarna är svagt och i praktiken obefintligt.

Försvaret av självstyrelsen sköts av Ålands politiska företrädare. Men med vilket mandat? Enligt en webbenkät från Ålands statistik- och utredningsbyrå (Åsub) 2022 uppgav färre än var tionde av de svarande oro för självstyrelsens utveckling. Samtidigt visade Åsub:s tillitsstudie från slutet av 2023 att ålänningarna har mycket högre förtroende för Finlands regering än den åländska: cirka 70 procent mot knappa 30 procent.
Även om siffrorna inte är helt färska ger de i alla fall en tydlig indikation om ålänningarnas engagemang för självstyrelsen och tilltron till Ålands politiska företrädare att sköta densamma. Det här oroar juristen och självstyrelseexperten Göran Lindholm som med den nya boken ”The Autonomy the Åland Islands” vill skapa en ”väckelserörelse” för ökad självstyrelsemedvetenhet bland ålänningarna.
Arbetet med att revidera den nuvarande självstyrelselagen från 1993 har pågått i ett och ett halvt decennium. De förhoppningsfulla önskemålen om en utvecklad och modern självstyrelselag, som ett enigt politiskt fält presenterade för snart 15 år sedan, har an efter malts ned till allt finare sand av de finska kvarnarna. Kvar på bordet finns egentligen inget av politisk nytta för att utveckla självstyrelsen, knappt ens av symbolvärde.
Finland lyfter gärna fram självstyrelsen som ett praktexempel på fredlig konfliktlösning. Men i praktiken är Ålands autonoma status en nagel i ögat på den finska staten. Åland passar inte in i den finska statsordningen sprungen ur den ryska tsaristiska nationalstaten som inte tillåter avvikelser (anomalier) inom landets gränser.
Enligt professor Jan Sundberg bottnar Finlands motstånd mot utökat åländskt självbestämmande i ett misstroende gentemot Åland där politisk ovilja döljs av ogörlig juridik. Varför detta hymlande? Varför inte tala klarspråk där man från finsk sida säger: Vi vill inte utveckla Ålands självstyrelse, helst inskränka den. Beror det på oro för att bli uthängd vid skampålen för hur Finland hanterar Ålands internationellt förankrade autonoma särställning?
Trots att grunden för självstyrelsen bygger på överenskommelser mellan två jämbördiga parlament råder det ingen tvekan vem som dikterar dagordningen, både politiskt och juridiskt: Finland. Till sin hjälp har den finska statsmakten Högsta domstolen (HD) som granskar all lagframställning från Ålands lagting. I stället för att bevaka ålänningarnas autonoma rättigheter synas åländska lagar i syfte att försvara Finlands konstitutionella makt. Någon motsvarande kontroll av finska lagar finns inte, frånsett riksdagens grundlagsutskott.
Den branta utförsbacken för självstyrelsen började med grundlagsreformen i Finland år 2000. Trots politiska bedyranden om att den nya grundlagen inte skulle påverka självstyrelselagens status av ”grundlagsnatur” har verkligheten visat sig vara det rakt motsatta. Enligt HD:s tolkning står grundlagen över självstyrelselagen, vilket i praktiken sakta men säkert urholkar ålänningarnas lagstiftningsmakt.
Inte heller språkskyddet är längre säkert. Det står klart efter att den av lagtinget antagna nya lagen om näringsrätt och näringstillstånd avfärdades av HD med hänvisning till att kraven på svenska i näringsverksamhet på Åland strider mot grundlagen och EU-lagstiftningen. Därmed knäcktes en av självstyrelsens hörnpelare; bevarandet av vårt svenska språk.
Önskemålet om utveckling och modernisering av Ålands konstitution har de senaste decennierna förbytts till en allt tuffare politisk kamp att försvara självstyrelsen. Den åländska förvaltningen översköljs av dokument på finska trots att regelverket kräver att all skriftväxling mellan Finland och Åland sker på svenska. Det här avslöjar tydligt att statsmakten saknar respekt för Ålands särställning.
Så vad har då Åland att förhandla om då Finland dikterar villkoren? Är det ur åländsk självbevarelsesynpunkt rent av bättre att behålla nuvarande självstyrelselag och leta alternativa vägar för att lyfta Finlands folkrättsliga förpliktelser mot Åland på den internationella arenan? Vågar Åland det? Finns det politiska modet? Och finns det politiska mandatet?

Ove Andersson

Hittat fel i texten? Skriv till oss