I arbetsplatsernas lunchmatsalar trängs kollegor som tycker det blivit för dyrt att äta lunch på restaurang. Utvecklingen är lika tråkig som naturlig när mat- och andra priser stiger i en takt som inte står i proportion till utvecklingen på det egna lönekontot.
Många arbetsgivare har lunchförmån – skattepliktig förvisso – och då kan en lunch på stan vara ett prisvärt alternativ. Men de som ska betala fullt pris? Då börjar det genast svida i plånboken för de flesta. Lunch på restaurang blir snarare en lyx vi unnar oss ibland i stället för en daglig vana. Och kanske gott så för den enskilda, men ett rejält avbräck för restaurangerna.
I Lunchguiden finns inte mindre än 26 företag representerade i Mariehamn med omnejd. Sommartid slår ännu fler upp dörrarna. Det är ett smått otroligt utbud för en så liten stad. Lägg därtill att flera stora arbetsgivare, i synnerhet inom offentlig sektor, har egen matservering för sina anställda, så säger det sig självt att kundunderlaget för dessa matställen är sisådär. Kunderna räcker inte till alla.
Men desto viktigare då att behålla de kunder man har, och givetvis även locka nya. Och här måste lunchmatställena anstränga sig lite till. För vid sidan av inflationen pågår en snikflation och en krympflation. Det här genomskådar kunden, och det är inte till gagn för affärerna.
Den som för ett år sedan inte visste vad inflation är har den hårda vägen fått lära sig: priserna stiger och värdet på pengarna minskar. Det drabbar alla, såväl företag som privatpersoner, och alla kämpar för att klara sig så gott det går. Och det är här snikflationen och krympflationen kommer in i bilden.
Snikflation innebär att kvaliteten på råvarorna blir sämre utan att priset för varan sänks. Det kan också innebära att en del av servicen skjuts över på matgästen; restaurangen ger helt enkelt inte lika mycket valuta för pengarna.
Krympflation handlar å sin sida om att det serveras mindre portioner utan att priset sänks. Och ofta är det proteinet på tallriken, alltså det som är dyrt (och även mättande), som minskar.
Både snikflation och krympflation nämns i den svenska matkommunikationsbyrån Food & Friends trendspaning för 2023.
Maten som serveras på lunchrestaurangerna i Mariehamn håller generellt sett hög kvalitet. En portion kostar på de flesta ställen 13-14 euro. Billigare alternativ finns, men också dyrare. Några erbjuder generösa salladsbord, och de flesta bjuder på kaffe efter maten. Men också det varierar.
Det är såklart inte bara maten på tallriken vi betalar för. Vi betalar även för att sitta i en trevlig miljö, bli servade av trevlig personal och ta paus från jobbet en stund; det är en helhetsupplevelse. Men syftet med besöket är ändå maten. Och det är här det skaver.
Restaurangerna tar ofta samma pris för alla lunchrätter på menyn, vare sig det är kött, fisk och skaldjur eller en vegansk soppa. De flesta kunder vet att kött och fisk stigit i pris, men hur kan en tallrik morots- eller ärtsoppa kosta 14 euro? Priset på grönsaker har inte stigit i samma takt som proteinerna, och kilopriset är bara en bråkdel av vad kött och fisk kostar. De flesta konsumenter har tvingats bli prismedvetna och vet att man kan laga åtskilliga liter soppa för 14 euro. Måhända kompenserar marginalen på soppan för att man inte längre tjänar lika mycket på schnitzeln eller laxen, men kunden känner sig likväl skinnad, och det ger en sur eftersmak. Är det så klokt?
Alla har nog förståelse för att restaurangernas omkostnader stigit. Men även kunderna måste se över sina utgifter – var och en med sin personliga smärtgräns – och då kan det vara en utmaning att få ekvationen att gå ihop.
Både öster och väster om oss ökar snabbmatställenas försäljning på bekostnad av restaurangerna. Och den som vill unna sig något köper godis och andra sötsaker som fortfarande är billigt. All snabbmat är inte dålig, men frågan är vad det i förlängningen gör med folkhälsan.
Kanske borde restaurangerna tänka om. Varför inte införa differentierade lunchpriser? Den som väljer kött eller fisk betalar helt enkelt mer än den som äter soppa eller kikärtsbiffar. Sänk priset på det som inte kostar så mycket. Dra av några euro om kunden inte äter på plats. Sälj gårdagens lunch som take away för halva priset.
Minska antalet rätter på menyn och välj råvaror i säsong. Det måste såklart vara vällagat, men inte exklusivt. En del restauranger erbjuder alla gäster samma rätt, eller har bara ett fåtal på menyn, i syfte att minska inköp och svinn. Och det kräver heller inte lika stora insatser i köket. En matställe som alltid levererar säljer på sitt goda rykte och blir ett självklart val.
Ur kriser föds nya idéer och nya arbetssätt. Det behöver inte alltid vara av ondo.
Sandra Widing
tel: 26697
